50X5:27: What Does Your Soul Look Like (Part 2)

Joshua ”DJ Shadow” Davis är kanske inte en av världens största artister, men han är i alla fall en av få som för evigt fått sitt namn inskrivet i Guiness Rekordbok. Hans debutalbum Endtroducing… är nämligen det första albumet i världshistorien som består av enbart samplingar. Alltså enbart samplingar. Och det utan att behöva låta som Akufen, The Avalanches eller någon annan lätt tokrolig klipp-och-klistra-artist.

Med sin gargantuiska skivsamling, bestående av en sisådär 60 000 plattor, som grund, konstruerade Davis melankoliska, dramatiska samplingkollage, såpass atmosfäriska och suggestiva att pedanta tyckare tyckte sig vara tvungna att uppfinna termen triphop för att beskriva musiken. En term som Davis såklart hatade. (Precis som Tricky, Portishead, Massive Attack och precis alla andra som fått den öst i ansiktet gjort.) Davis menade att det var hiphop han pysslade med. Intrumental sådan.

Men även om världen först hade lite svårt att acceptera att det var hiphop man lyssnade på, blev i alla fall Endtroducing… en braksuccé. Ja, förhållandevis, alltså. En braksuccé för att vara en snårig, rätt så svårlyssnad 70-minutershistoria utan sång, alltså. Och skivbolagen var såklart inte sena med att pumpa ut ett samlingsalbum med Davis tidiga singlar, betitlat Preemptive Strike.

På Preemptive Strike återfinns bland annat orginalversionen av klassikern ”Organ Donor”, som faktiskt återvinner material från de svenska proggtomtarna Hansson & Karlsson, samt ”In/Flux”, låten som var först i världen med att bli beskriven som just triphop. Men framförallt innehåller samlingen den makalösa låtkvartetten ”What Does Your Soul Look Like? (Part One-Four)” – en låtmassa jag personligen håller för Davis mest perfekta skapelse någonsin. Alltså, Endtroducing… är ett bättre, mer sammanhållet album än Preemptive Strike, men topparna är högre på samlingsalbumet. Och dessutom ska jag ju spela rollen av musikjournalist här, och då hör det ju till god sed att envisas med att det där obskyra alternativet är överlägset det allmänt kända.

Det känns dock lite fuskigt att inkludera en dryg halvtimmeslång låtkvartett på en lista över de femtio bästa låtarna undertecknad någonsin hört. Därför nöjer jag mig med att nämna ”What Does Your Soul Look Like? (Part Two)”. För hade det funnits en världsrekordbok över musikhistoriens absolut mest stämningsladdade ögonblick, då hade DJ Shadow fått sitt namn inskrivet även i den boken, tack vare just den låten.