50X5:49: Words

”Jag såg ängeln i marmorn och befriade honom.”

Renässanskonstnären Michelangelos ofta citerade uttalande citeras av en orsak. Det är helt enkelt en av de mest träffande kommentarer som fällts om konsten. Michelangelo visste nämligen att han inte skulpterade så mycket som han högg bort. Han förstod att skapandet i grund och botten handlar om att avlägsna det överflödiga, om att skala av, om att befria.

Och när jag nu funderar på vilka låtar som kommer att inkluderas i den här listan, inser jag att just det där är det de flesta av dem har gemensamt. Oavsett genre, oavsett tid och stil, är det just det där jag i regel fastnar för: förmågan att befria.

Och få grupper gör det där så väl som Low gör det.

Ingen i Minnesota-trion är någon fantastisk låtskrivare, ingen är någon fantastisk musiker, men alla tre är fullkomligt fantastiska på att befria, på att på ett extremt avskalat vis förmedla den brutalt nakna kärnan. Och så fantastiska var de fantastiskt nog redan på öppningsspåret Words på sitt snart femton år gamla debutalbum I could live in hope.

Words består bara av en enkel basslinga, en försynt gitarrmelodi och en försiktig trumvisp. Över detta sjunger sedan det äkta paret Alan Sparhawk och Mimi Parker en anspråkslös text, innehållandes textraden ”too many words, too many words”.

Men nej, det behöver ni verkligen inte oroa er för.

Och nej, oavsett hur många ord jag använder mig av, kan jag inte förklara storheten med Words.

Storheten ligger nämligen i just det som inte förklaras. I enkelheten. I det avskalade. I det befriade.