Groove - Fredrik Franzén

50X5:19: Synko

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Wed, 13 Jan 2010 12:07:00 +0000

Konst är ett kul och lite äckligt ord. Så enkelt och fruktansvärt pretentiöst på en och samma gång. Och är det någon som vet vad det egentligen betyder?

Det finns ju tiotusen definitioner, formulerade av mer eller mindre superpålästa män med glansiga panno. Men skit i dem. Definitionerna alltså. Att definiera konst är lika omöjligt som att fokusera på nuet – tanken ligger alltid ett steg efter. Så gott som alla viktiga konstnärer i konsthistorien möttes inledninsvis av skepsis och dryga kommentarer om att deras verk inte kunde klassas som konst. Van Gogh sålde endast en tavla under sin livstid. Philip K. Dick var konstant luspank. Kafka dog okänd. Och du väntar väl fortfarande på att bli upptäckt och erkänd.

Dessutom är definitionen på sätt och vis konstens största fiende. Konst ska ju födas och leva i livet och verkligheten. Tavelramar, Cannes-kransar och framträdanden i Konserthuset är konst amputerad från kroppen den tidigare fick blod ifrån. Deluxe-utgåvor av klassiska album är reliker. Konstmuseum är kyrkogårdar. Konstmausaleum. Om man inte gör som den brittiske grafittikonstnären Banksy då, förstås, som tog saken i egna händer, klampade in på Louvren i Paris med sin egen målning under armen. Och hängde upp den. Tjoff, tjoff.

Det där är i mina ögon konst. Att vara kreativ och lägga ofantlig vikt vid något i slutändan fullkomligt meningslöst. Som Banksy gjorde. Som Jason ”Spaceman” Pierce i Spiritualized gjorde 2001, då han efter att fått höra att vulkanen Etna höll på att få ett utbrott, åkte dit, iklädde sig en astronautdräkt och brände en satans massa pengar på att spela in en video, som egentligen bara visar honom lunka omkring i en massa rök. Och som förmodligen väldigt få sett.

(Spiritualized har för övrigt också framträtt i konserthuset Royal Albert Hall i London. Fast det kommer inte Pierce själv ihåg. Det trots att inspelningen resulterade i en liveplatta. Och som min kambodjanske vän brukar säga angående sina egna, blöta kvällar: Kommer man inte ihåg det, har det inte hänt.)

Tillbaka till saken. Att vara kreativ och lägga ofantligt vikt vid något i slutändan fullkomligt meningslöst. Det där kan du väl kunna göra själv, va? Ansträng dig för att nästa sms du skriver ska bli det bästa någonsin. Joddla och gör en piruett innan du kastar sopppåsen i nedkastet. Skriv din självbiografi och gräv ner den i skogen. Gör ett självporträtt av frigolit och blöta frukostflingor. Vad vet jag?

Tänk på Simon Rodia. 1921 upplevde ju Rodia plötsligt ett okontrollerbart behov av att få uttrycka sig. Utan någon som helst kännedom om vare sig arkitektur eller byggnadskonst, började Rodia samla bråte och skräp, som han sedan konstruerade spiror och torn av i sin lilla trädgård, belägen mitt i den fattiga Los Angeles-förorten Watts. Och det fortsatte han med. Ett bra tag. Först 1954 gick han över till grannen, lämnade över nycklarna till sin tomt och förklarade att han var färdig. Sedan flyttade han. Och lämnade nio gotiska torn, uppemot trettio meter höga, smyckade med krossat glas och porslin, vuxna ur sin egen själ, bakom sig.

Tid, kraft och kreativitet (och eventuellt också en massa skit) är alltså allt som behövs. Själv försökte jag bygga ett porträtt av Stalin i Lego för ett tag sedan. Det gick inte så bra. Men, men.

På lördag fyller för konsten år. Det har den franske konstnären Robert Filliou bestämt. Filliou har nämligen, på något besynnerligt vis, kommit fram till, att den 17:e janurai för 1000 0000 år sedan tappade någon en torr svamp i en hink med vatten. Och då föddes konsten. Det låter helt bisarrt, ja. Men det är väl också meningen. Konst ska ju vara ologiskt.

Ta nu tillfället i akt och fira denna finfina dag. Bor du i Stockholm, rekommenderar jag att du besöker Södra Teatern, där det under parollen Art’s Birthday Party firas med ljudkonst och elektronisk musik i olika former. Fontän, Mokira, Dror Feiler och Koeff & Aavikko är några av de som uppträdander. Och så Vladislav Delay, förstås.

Jag intervjuade nyligen Sasu Ripatti, som han egentligen heter, för Groove. Hade ett överraskande givande samtal med den ökänt reserverade finnen. De som vill veta mer kan ju läsa den. I övrigt nöjer jag mig med att påstå att den tretton minuter långa house-extasen ”Synko”, som han släppte under aliaset Luomo, är en av de femtio bästa låtar jag någonsin hört. Så det så.

50X5:20: Die Roboter

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Sat, 02 Jan 2010 18:33:00 +0000

Nu är det ett gott, nytt år. Fast på sätt och vis ändå inte.

För det finns ju egentligen inte något sådant som år. Det är något vi hittat på. Precis som vi hittat på dagar och minuter. Vi gör det för att vi har ett behov av att portionera tiden. För att den ska bli hanterbar. Evigheten är alltför omfattande för att rymmas i vårt medvetande. För evigheten har ju såklart varken början eller slut. Precis som tiden. Som eventuellt också är något vi hittat på.

Den enda portion tid man kan vara säker på existerar, det är det flyktiga ögonblick mellan det att vi aldrig funnits och att vi inte längre finns. Det där ögonblicket vi kallar för våra liv. Ögonblicket efter och innan vi är döda. Men att just den portionen faktiskt är en portion och inte en evighet, det talar vi däremot ogärna om. Döden är ett taskigt samtalsämne, och tanken att vi och alla vi känner och älskar en dag kommer att ha upphört att existera, den är nästintill obegriplig för oss. Likväl är det så. Och tror man inte på efterlivet eller någon form av andlighet – vilket ju allt färre i vår närhet gör – reduceras också våra liv till blixtsnabba stjärnfall på en i övrigt tom himmel.

Och ändå tror vi så starkt på dessa blixtsnabba fall.

Vi lägger ju så att säga våra liv i dem.

Undantagsvis känns det självklart, men oftast imponerar det faktiskt på mig – det jag och nästan alla andra gör med mig. Likt programmerade robotar med blödande hjärtan går vi skrattandes/gråtandes mot stupet och vår oundvikliga undergång. Vi går och lägger oss och stiger upp, dag efter dag efter dag. Vi utbildar oss och satsar på karriärer som är dömda att ta slut. Vi bygger och flyttar in i hus som kommer att rasa. Vi föder barn som en dag tyvärr kommer att dö. Somliga av oss tror på högre väsen, vars existens varken kan bevisas eller motbevisas. Andra gör det inte, men tror likväl på livet. Och båda grupper är såklart på sitt sätt lika beundransvärda.

Albert Camus jämför människan med kung Sisyfos, som i den grekiska mytologin dömdes till att knuffa ett stenblock uppför en backe, vilket så snart Sisyfos närmade sig backens topp gled ur hans grepp och rullade ner igen. Så att han var tvungen att börja om. Och så fortsatte han sitt meningslösa arbete. I evigheters evigheter.

Det där är lite väl svartsynt. Så länge man inte har orättvist mycket otur och inte heller låter ödets hårdhet sarga en alltför mycket, är livet bra mycket mer intressant än att knuffa stenar. Men Camus har ändå en poäng. Det finns något vackert, rent av storslaget i vår orubbliga tro på en framtid som inte finns, i vår outtröttliga kamp för en avlägsen tid vi inte kommer att få uppleva.

Våra blixtsnabba fall till liv borde vara meningslösa. Men de är inte det. De är tvärtom gränslöst storslagna och meningsfulla. Och de är det av den enkla orsaken att vi trotsar logik och sunt förnuft och bestämt dikterar att de är just det – meningsfulla.

Ta musiken, till exempel. Precis som vi egentligen inte behöver vare sig kärlek, vänskap, skratt eller gråt, behöver vi inte heller musiken. Allt utom mat, sömn och fortplantning är ologiskt. Musik inräknat. Och precis som just kärlek och vänskap skänker våra liv ett syfte, är också musiken något fullkomligt meningslöst, som bidrar till att göra våra liv meningsfulla.

Det är kort fattat de meningslösa inslagen som gör våra meningslösa liv magiska och meningsfulla.

Och jag önskar er alla ett gott och duktigt meningslöst 2010.

Det förtjänar ni.

50X5:21: Hymn

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Fri, 18 Dec 2009 18:14:00 +0000

Pete Namlook heter en konstig tysk, som gör rätt konstig musik. Eller. Peter Kuhlmann heter han ju egentligen. Men vänder man på hans efternamn och trixar lite, får man fram det mer artistiskt klingande och mystiska Namlook. Vilket också klär honom.

Namlook själv är nämligen rätt mystisk. Det egna skivbolaget heter Fax +49-69/450464, vilket också är just faxnumret till bolagets kontor. Exakt hur många album han släppt, det vet ingen. Långt över hundra är det i alla fall. Produktiv är han nämligen, den gode tysken, vilket givit upphov till fantastiska rykten om att en del av hans låtar faktiskt har en längre speltid än vad det tog att spela in dem.

Ja, Namlook gör alltså långa låtar. Och då menar jag verkligen långa. Många av dem är längre en timme. Och under den timmen händer det sällan särskilt mycket. En drone mullrar. Snyggt programmerade syntar tassar förbi. Någon sampling maler på. På sin höjd. Namlook intresserar sig nämligen för varken melodi eller rytm. För honom handlar det bara om stämningar. Täta och drömska stämningar. Som dras ut till bristningsgränsen. Och så lite till.

Så det säger väl sig självt att det inte alltid blir hejdundrandens toppen. Det går ju inte att på mindre än tjugo år släppa långt över hundra album utan att tumma på kvaliteten. I synnerhet inte när man har en viss fabläss för mögelostig new age-estetik. Vilket alltså Namlook har. En vän beskrev en gång Namlook som en man med massor med talang men ingen smak. Och betänker man det faktum att Namlook faktiskt skrivit hyllningsstycken till Final Fantasy: The Spirit Within - generellt ansedd som en av världshistoriens mest meningslösa filmer - förstår vi att ett sådant uttlande är befogat.

Fast samtidigt så är det ju just sådant där som gör Namlook så intressant. För mellan ståpälsframkallande electrojazzutflykter och bedövande tråkiga ledmotiv till tragiskt bortrökta midnattsminuter vid lavalampan, skapar han mästerverk. Som sagt: Namlook behärskar konsten att bygga stämningar. Till fulländning. Han behöver bara någon som rycker in, säger stopp och sliter den violetta magsynten ur hans krampaktigt knutna famn. Någon med koll. Någon som Mixmaster Morris.

Ja, låt er inte heller luras av Morris Goulds sopiga artistnamn. Både som Mixmaster Morris och The Irresistible Force har Gould gjort underverk för den ambienta musikens utveckling och spridning. Men nu var det ju Namlook det skulle handla om, så jag nöjer mig med att nämna att det är just Mixmaster Morris som ger Namlook ett välbehövligt handtag på det i ambientkretsar grovkultiga albumet Dreamfish.

Och grovkult ska det ha, drömfiskalbumet. På det skapar nämligen Namlook makalöst hypnotiska stämningar, medan Mixmaster Morris snyggt stävjer de galopperande pretentionerna. Dreamfish är därför ett för Namlook ovanligt dynamiskt album, förhållandevis enkelt och lättlyssnat, och styckena har klippts ner till radiovänliga vissellängder på någonstans mellan en kvart och en halvtimme.

Fast bäst är ironiskt nog ändå albumets andra och längsta spår, "Hymn", under vilket en enkel syntmelodi upprepas och manipuleras, om och om igen, kryddad med den gamla knarkaren Terrence McKennas sedvanligt pseudointellektuella raljerande. Under 28 minuter. Det är helt fantastiskt. Utan att ta till något av alla de där tvivelaktiga medlen som exempelvis McKenna brukat för att förvandla sin hjärna till rykande pulvermos, blir man helt väck. På ett bra sätt. "Hymn" förändrar liksom ens sätt att uppfatta världen. Allt blir lite mer ... gåtfullt?

Nej, det var inte så bra. Men det är i alla fall en både unik och nyttig upplevelse. Den får mig att krama "Hymn" tätt till mitt bröst. Trots att stycket egentligen är lite lökigt.

Man mår liksom bra av att må annorlunda ibland.

Och det räcker så.

50X5:22: The Big Ship

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Fri, 04 Dec 2009 17:31:00 +0000

Brian Eno heter egentligen inte Brian Eno. Hans riktiga namn är Brian Peter George St. John le Baptiste de la Salle Eno. Men det vet ingen. Och ingen bryr sig. Vi bryr oss om Brian Eno. Brian Peter George St. John le Baptiste de la Salle Eno föddes i Woodbridge, England, har högt hårfäste och blir dålig i magen ibland. Han är precis som alla oss andra. Brian Eno, däremot, han blir aldrig dålig i magen, och han har periodvis sett ut som en transsexuell cyborg från andra sidan järnridån. Brian Eno är nämligen inte en fysisk person. Han är en platonisk idé, ett väsen som lösgjort sig från tillvarons förtöjningar för att kunna färdas mot evigheten. Och han låter oss följa med, om vi vill.

Som så många andra på den här listan, Aloof Proof och William Basinski för att nämna två, skapar Brian Eno musik som verkar liksom utomjordisk och hemtrevlig på en och samma gång. Det är subtil, nästan tyst musik som likväl har förmågan att förändra vårt sätt att uppfatta tillvaron. Det är musik som lurar oss att den är statisk, att den står stilla i tid och rum. Precis som vi själva gör. (Vi arma, långsamt döende stackare.) Ambient brukar man kalla den. Fast en sak skiljer förstås Brian Eno från både Aloof Proof och Basinski - Biosphere, Aphex Twin, Stars of the Lid, Tetsu Inoue och alla de andra ambientmusikerna. Han var först ut på planen.

Historien säger att Brian Enos tankar kring musik och ambient föddes under en längre sjukhusvistelse, då han efter en allvarlig bilolycka var sängbunden under någon månads tid. Medan han låg på sjukhuset, brukade han nämligen lyssna på lugn klassisk musik. Dessvärre skruvade sjuksköterska alltid ner volymen till en knappt hörbar nivå, och eftersom Brian Eno själv inte kunde röra sig, tvingades han höra hur de subtila, stillsamma tonerna smälte samman med sjukhusets alla ljud och röster. Efter hand insåg han dock hur musiken, trots att den var såpass diskret, påverkade upplevelsen. Han förstod att även musik man kan ignorera kan vara oerhört mäktig. Och därmed hade han formulerat en första tanke, som så småningom skulle utvecklas till banbrytande album som Tuesday Afternoon och Ambient 1: Music for Airports. Han hade lagt fundamentet för ambient, helt enkelt.

Troligtivs är dock historien inte riktigt sann. Mycket talar för att den är en polerad efterkonstruktion. Och att Brian Eno verkligen skapade ambient är trångsynt att påstå. Man kan lika gära argumentera för att det var John Cage eller kanske rent av Erik Satie och hans så kallade "möbelmusik" som la fundamentet. Eller att en person aldrig någonsin kan skapa en rörelse. Eller vara först ut på planen. (Någon måste ju först så gräset. Och kratta jorden.)

Men det är oviktigt. Jag bryr mig inte. Och det borde inte du heller göra. För det viktiga, det som verkligen räknas, det är bilden och känslan historien ger oss. Som Brian Enos musik ger oss. Det viktiga är att våga lämna förnuftets förtöjningar för att färdas både inåt och utåt. Det är det ambient handlar om - eskapism, insikt, flum och rajtan-tajtan. Och gränslös skönhet, förstås.

Som Osacar Wilde skrev:

"Vi ligger alla i rännstenen, men somliga av oss ser upp mot stjärnorna."

Det här var förvirrat.

Stopp.

50X5:23: Bicom

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Thu, 19 Nov 2009 10:31:00 +0000

För ett par år sedan bilade jag tillsammans med min dåvarande flickvän genom USA, från öst till väst. Vi beställde den minsta bilen de hade på biluthyrningsfirman och serverades en blodröd Mustang. Det bekräftade mina fördomar om amerikansk bilkultur, och jag var mycket nöjd.

Men blodröda Mustanger går fort. Väldigt fort. Strax utanför Cleveland åkte jag följaktligen fast för fortkörning, och en svettig bot senare, körde vi in till den eländiga staden för att supersura.

Ja, Cleveland är en rätt eländig stad – formlös och trist tonad i ungefär samma nikotingula nyans som varenda scen i The Drew Carey Show, som ju spelades in där. Man har också ungefär lika kul där, som man har under ett avsnitt av serien, och därför hängde jag snart över en dator på ett av stadens bibliotek, desperat sökandes efter en konsert värd att besöka.

Det hittade jag inte. Men. Däremot upptäckte jag att Monolake skulle spela i Chicago senare samma kväll. Robert Henke, som han egentligen heter, är ju en av den berlinska technons absolut vassaste profiler. Han gör kanske inte de svängigaste, mest dansanta rytmerna. Men däremot gör han de mest välpolerade, estetiskt perfekta sådana. Och eftersom Chicago inte ligger särskilt långt ifrån Cleveland, satt vi fyra sekunder senare i bilen.

Det blev en kamp mot klockan. Fortkörningsböterna var ett minne blott, och jag gasade så att knogarna vitnade. Och vi hann, tack vare att vi passerade en tidszon på vägen och vann en timme.

Åksjuka och bleka tumlade vi in på den smutsigaste klubblokal jag någonsin besökt. Eller nej, det är inte sant. En gång var jag på en klubb i London där toalettgolven, på fullaste allvar, hade svämmat över med urin upp till anklarna. Men Chicago-klubben var i alla fall den första jag någonsin varit på, där det väl tilltagna antalet gäster decimerades i jämförelse med antalet kackerlackor som muntert kilade omkring på betonggolvet.

Och mitt bland kackerlackor och notoriskt svartklädda, kajalpyntade gäster, lullade en lätt hjulbent karl i solhatt och löjliga shorts runt och såg sig omkring. Jag var först lättad över att se åtminstone en person som såg mindre cool ut än vad jag gjorde, tills jag insåg att det var Henke himself, som kollade in PA-systemet.

Och sedan klev han på scenen och bjöd på en spelning utan motstycke. Tyckte jag. Min flickvän somnade däremot. Troligtvis var det där och då den första sprickan i vår relation uppstod.

Två timmar senare hjulade jag full och euforisk ut i natten, högg en taxi och försökte förklara storheten med tysk techno för en iransk och väldigt trött taxichaufför. Artigt bytte han samtalsämne och berättade att hans mamma skulle komma på besök från Teheran veckan därpå. Tillsammans skulle de ta hissen upp i Sears Tower och se ut över den blåsiga stadens vidder. Han var förväntansfull.

Eftersom ingen av oss visste exakt var hotellet låg, släppte han av oss i kvarteret och körde sedan muntert vinkandes iväg. I samma stund som de röda lyktorna försvann runt hörnet, insåg jag att jag glömt min plånbok – innehållandes pass, pengar, bankkort och en massa viktiga vuxenpapper – i bilen. Allt var borta. I exakt tjugo minuter stod jag där, slet mitt skägg och förbannade min mor för att hon satt något så värdelöst som mig till världen. Och sedan dök plötsligt ett par framlyktor upp runt hörnet. Det var taxichauffören. Han hade hittat min plånbok. Jag ville krama honom, men det ville inte han.

Som om inte det var nog, hade han dessutom sett vårt hotell på vägen. Sålunda hoppade vi in i bilen igen och fick skjuts även den sista biten. Och så tackade vi. Och igen. Och igen. Och så klev vi ut, och han körde lika muntert vinkandes iväg igen. Och det var då jag insåg att jag visst glömt min jacka i bilen.

Jag stod kvar en stund på gatan och väntade på att han skulle komma tillbaka igen.

Men det gjorde han inte.

Och jag klandrar honom inte.

ADE Sön.

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Mon, 26 Oct 2009 14:09:00 +0000

En sak har alla festivaler gemensamt: De tar slut.

Och nu är alltså Amsterdam Dance Event 2009 över. Trist. För bortsett från att allt tog slut, var det en i många avseenden unik festivalupplevelse. Självklart är ADE ojämförligt annorlunda än ölmarinerade gyttjebad som Roskilde och Glastonbury. ADE äger rum inomhus, i torra, rena klubbmiljöer. Men ADE är faktiskt också väldigt olik liknande festivaler för elektronisk dansmusik, exempelvis Sonár och det svenska spädbarnet Volt. ADE utspelar sig nämligen inte på en plats, utan över hela Amsterdam. Fast på subtilt vis. De flesta amsterdamborna märker det inte ens. ADE syns bara om man letar efter festivalen. Först då lägger man märke till de diskreta affischerna, som täcker alla stadens elskåp. Först då förstår man varför gänget vid bordet bredvid är så uppspelt. De ska på samma spelning som du. Och de är minst lika förväntansfulla.

Fördelen med det här är såklart friheten att välja. Den som vill utvecklas artistiskt, besöka workshops och testa ny utrustning, kan göra det. Den som vill jobba, knyta kontakter och upptäcka spännande förmågor, kan göra det. Den som vill festa konstant, förvandla hjärna och lever till två klumpar rykande köttmos, har alla möjligheter. ADE pågår dygnet runt. Någonstans. Något händer alltid. Electronica? Dubstep? Varm house? Stenhård techno? Svepande trance? Bara välj. Och den, som jag, som inte riktigt kan välja, kan bara låta sig dras med av krafterna, som sveper genom Amsterdam, som en höstvind. På något vis hamnar man ändå alltid helt rätt.

Så en viss tomhet infinner sig i skrivande stund. Egentligen inte för att klubbkvällarna är över. Min mage är trött på öl, och mina öron piper konstant. Det är något annat. För oavsett om man intervjuar inspirerande artister, som uppriktigt brinner för sin musik, eller om man står och trängs på ett knökfullt dansgolv och känner svetten från människan bredvid skvätta i ens ansikte, så är det en och samma känsla som infinner sig. Känslan av att man delar något. En inställning. Ett tillstånd. Ett ögonblick. En upplevelse. Man vet, att oavsett hur olika man egentligen är, så finns det i alla fall något inom båda som gör att man befinner sig på ett och samma dansgolv vid just den där tidpunkten.

Och när jag nu är tillbaka i Stockholm, sitter på tunnelbanan, skriver och ser hur de nyligen påstigna nervöst ser sig omkring i vagnen – i hopp om att inte bara hitta en ledig plats, utan att hitta en ledig plats långt ifrån någon annan – då blir jag faktiskt lite blå.

Kanske ska jag klappa lite inbjudande på platsen bredvid mig nästa gång någon tittar hit?

Eller kanske vore det bara konstigt?

ADE Lör: Bilder

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Sun, 25 Oct 2009 10:00:00 +0000

ADE Lör.

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Sun, 25 Oct 2009 09:59:00 +0000

Efter två house- och techno-kvällar, kom lördagen att gå i dubstepens tecken.

Lördagskvällen, alltså. Dagen spenderade vi på ett italienskt kvartersfik, i vilket vi skamset krälat in för att krafsa ut nattens ögongrus ur varandra. Det krävdes ett par kannor kaffe, men det gick. Den makalösa salladen hjälpte till. Konstigt egentligen, med tanke på att den bara innehöll ruccola, parmaskinka, olja och ost. Det var inget speciellt med den. Men de enkla ingredienserna var av toppklass. Ja, jag blir frestad att bli filosofisk. Kanske det inte handlar så mycket om vad man gör som om hur man gör det? Kanske det viktigaste är att hitta kvaliteten i det enkla? Minimalism, helt enkelt. Eller kanske läser jag in för mycket i min ruccolasallad?

Så tillbaka till dubstepen. Som ju också består av få men väl valda ingredienser. Bas och trumma. (Trumvirvel.) Det tycks ju ligga i britternas natur att med ett par års mellanrum skapa något nytt och annorlunda, vilket först hyllas hämningslöst men sedan kasseras på det hopplöst förgångnas kökkenmödding. Triphop, drum’n’bass, garage och grime har det kallats tidigare. Dubstep kallas det idag.

Fast av alla dessa vågor av brittisk basfrossa, har nog dubstepen ändå de bästa förutsättningarna att förbli relevant. Dels på grund av den starka förankring genren fått i vissa kretsar, men framförallt på grund av hur flexibel den är. Dubstepen har tydliga men samtidigt generösa ramar. Man kan både komplicera och demontera den, utan att den för den skull blir något annat. Precis som house, techno och alla andra elektroniska genrer som överlever år efter år, alltså.

Få artister exemplifierar detta lika klart som nordirländske Boxcutter gör. Ja, det är väl egentligen bara Burial, som lika oförskräckt vågar utforska genrens potential. Fast medan den modfällde Burial gör det med ett blödande hjärta, gör Boxcutter det med frenesi och rastlöst dansande fingrar. Boxcutter är liksom dubstepens Aphex Twin – en teknisk virtuos som skapar basgångar och rytmer, vilka tycks härstamma från en främmande värld, där barn grinar elakt, och du vill ligga med mjölkbudets fru.

Mina förväntningar på lördagens liveframträdande var följaktligen enorma. Men mot alla odds, lyckades Boxcutter överträffa dem. Materialet från de tre strålande albumen Oneiric, Glyphic och Arecibo message nystades upp, skruvades till och flätades samman till en dryg timme av glödande, dansanta takter av absolut högsta klass. Att smyga sig fram och på nära håll uppleva Barry Lyndon, som han alltså egentligen heter, hysteriskt vrida på maskinparkens alla rattar och spakar var direkt svindlande. Att han dessutom lyckades försätta dansgolvet i extas med så pass knepiga och komplicerade rytmer, det är inget annat än en bedrift.

Efter det var jag visserligen rätt mätt på intryck, men DJ:n Scuba lyckades ändå skaka liv i min trötta kropp med ren, oförtruten energi. Efter att ha spenderat föregående natt på ett dansgolv av de groteska proportioner en Minus-kväll alltid innebär, var det dessutom rätt skönt att bara gungeligunga omkring i Melkwegs betydligt ödmjukare lokaler, fascineras av de bisarra dansrörelser dubstepen alltid lyckas framkalla, samt spionera på den där killen, som kvällen genom gick och sög på färgglada glasspinnar.

Vid tretiden klev dragplåster nummer två upp: Jamie Vex’d, ena halvan av duon Vex’d, vars metalliska knogmacka Degenerate tillhör de hårdaste, mest industriella album genren krystat ur sig. Även Jamie Vex’d körde live och mjukade överraskande nog upp sina vanligtvis sylvassa toner till en sinnligare, svettigare men minst lika dansant version. Uppitchad sång och röstsamplingar skänkte dessutom materialet precis den själfullhet och värme jag ibland saknar på Degenerate, och detta i kombination med dansgolvets oerhört tacksamma respons, medförde att Jamie Vex’d insats inte hamnade långt efter Boxcutters.

Sist upp på scen var Appleblim, en av genrens pionjärer samt en av två grundare till det numera nedlagda kvalitetsmärket Skull Disco. Vid det laget började jag dock bli väl mosig i skallen. Tre sena klubbkvällar är egentligen två mer än vad jag klarar av, och efter moget övervägande lommade vi istället hjulbenta iväg i riktning mot vårt hotell.

På vägen – precis då jag tänkte att Amsterdam är en grym stad, att man kanske borde flytta dit – slog ett brölande killgäng ner en annan kille på gatan, sparkade honom när han låg ner, och gick sedan till synes oberörda därifrån. Ingen annan reagerade. Inte så att det syntes i alla fall. Och då längtade jag faktiskt hem lite. Inte för att sådant inte händer i Stockholm. Utan för att det är lättare att inbilla sig att det inte gör det där.

ADE Fre: Bilder

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Sat, 24 Oct 2009 18:16:00 +0000

ADE Fre.

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Sat, 24 Oct 2009 17:47:00 +0000

Fredag. Och efter att ha startat sakta och tungt som ett frustande ånglok, dundrar nu Amsterdam Dance Event fram likt tusen ton kokande, industriell skaparkraft.

Om torsdagen gick i litteraturens och den mjukare housens tecken, kom fredagen att kretsa kring film och skalpellskarp techno. Eller mer exakt: kring Richie Hawtin och Minus, kollektivet av maskinfetischistiska extremreduktionister.

Klockan åtta hade jag och Alexandra en inbokad intervju med Hawtin, enligt många den samtida technons viktigaste profil, och i min mening världens absolut bästa DJ. Efter det var det tänkt att vi skulle närvara vid förhandsvisningen av Making Contakt, dokumentären om Minus spektakulära tioårsjubileumsturné förra året. Utan att riktigt fatta hur det gått till, hade vi också gått med på att hjälpa till under efterföljande presskonferens och frågestund med Hawtin och annat löst folk. Slutligen skulle kvällen avslutas på humunugsklubben Powerzone, där Hawtin och de andra Minus-stjärnorna skulle spela.

Som svensk är det svårt att föreställa sig vilket anseende Richie Hawtin har i Europa. Sverige är ju ett U-land när det kommer till klubbkultur. (Eventuellt kultur generellt.) Vi avfärdar fortfarande techno som dansmusik. Hör man DJ, tänker man på en kille med högt hårfäste som spelar skivor. Men vid ett evenemang som Amsterdam Dance Event, där techno snarare betraktas som musik i en liksom renare, mer grundläggande form, råder en helt annan konsensus. Här vet man också att Hawtin inte ens har några skivspelare på scenen, att det i praktiken är en studio han står vid på scenen, och att musiken han skapar existerar endast just där och då. Det handlar alltså om improvisation och miljö. Om en symbiotisk kontakt mellan artist och publik. Därför är det inte konstigt att Hawtin jämförts med exempelvis Miles Davis. För även om musiken låter väldigt annorlunda, är musicerandet i stort sett identiskt. Och precis som Davis var under sin tid, är alltså Hawtin en levande legend i Amsterdam 2009.

Och med det i åtanke, är det inte förvånande att man känner sig lite som en isbit i en blender, när man blir indragen i ett Minus-evenemang av den här kalibern. Det var med andra ord en extremt hektisk kväll, men även om inget gick som planerat, blev ändå allt precis som vi hoppats på.

En fråga jag ställde Hawtin var om han upplever att han genom att upptäcka nya former av teknologi också tillåts uttrycka nya sidor av sin personlighet. Det var enda gången under hela intervjun han gav ett kort svar. ”Yes”. Med emfas. Och detta är fundamentalt för både Hawtin och Minus i sin helhet.

Making Contakt är alltså en åttio minuter lång dokumentär om Contakt, en i flera avseenden unik världsturné. Under turnén kopplade nämligen Hawtin ihop sig med Minus andra stjärnor Magda, Gaiser, Troy Pierce, Heartthrob och Mark Houle. Tillsamman skapade de sex musik i en slags multiplicerad version av hur Hawtin vanligtvis gör själv. De utgjorde en improvisationssextett, fast med okonventionella instrument som samplers, trummaskiner, syntar, decks och laptops. Med på turnén var också den äckligt begåvande videokonstnären Ali M. Demirel, som skapade visuella improvisationer i takt till musiken. Lägg därtill att sällskapet ständigt skickade ut information om exakt vad man gjorde till publikens telefoner, att samtliga spelningar streamades via radiokanaler till hela världen, att publiken själva kunde skicka sms som sedan dök upp på de gigantiska LED-skärmarna, med mera, med mera, och du har ett evenemang olikt något annat som någonsin gjorts. Making Contakt, helt enkelt. Det bör väl dock nämnas att dokumentären är väldigt nischad, teknisk på gränsen till det perversa, och den visar väldigt lite från själva spelningarna. Det är helt enkelt en film för de frälsta. Inte för de nyfikna.

En liknande tematik präglade både presskonferensen och frågestunden. Besökarna var extremt insatta i Minus agenda och uttryck, och frågorna kretsade kring utrustning och hantverk. Det kan tyckas ointressant, men är i grunden ännu ett tecken på den för Minus så speciella inställningen, att teknologin faktiskt för oss människor närmare varandra, inte längre ifrån.

Mitt möte med Hawtin inleddes dock konstigt. Vi småpratade lite och lommade iväg till en äcklig skinnsoffa, som Hawtin genast vräkte ner sig i. Han bad mig slå mig ner. ”Right on the big penis,” sa jag, pekade på den stora penisen någon ritat på skinnet, men satte mig sedan ner innan Hawtin han se klottret. Istället kollade han bara konstig på mig. Vilket jag kan förstå.

Men, men. Efter en något osmidig inledning flöt det på alldeles utmärkt. Hawtin var på strålande humör, tänkte noga efter, svarade entusiastiskt, och sa efteråt att det varit en grym intervju, vilket såklart värmde en svensk musikjournalists vinterfrusna hjärta. Jag har nu löjligt mycket material, vilket snart kommer att skrivas ihop till en artikel, som så småningom dyker upp här i Groove. Håll ut.

Allt det här bleknar dock såklart i jämförelse med kvällens avslutning. När vi kom till Powerzone hade Minus underbarn HOBO precis kört igång sin livespelning. HOBO kan med sin extremt avskalade, hårda framtoning sägas representera den ena av de två riktningar Minus utvecklats i på senare tid. Den andra står Magda för, som klev upp efter HOBO och bjöd på en gungigare, lätt disco-influerad spelning av sensationell klass. Både HOBO och Magda fick rungande, välförtjänta applåder, men när Hawtin klev upp på scenen vid fyratiden exploderade lokalen. Och efter det blev det bara än mer intensivt.

Det finns såklart en orsak att Making Contakt visade så lite bilder från spelningarna. Det går nämligen inte att i efterhand beskriva en kväll som denna. Alltså, man kan tycka vad man vill om klubbliv och tillhörande dekadens. Jag tänker inte försvara det, det vore dumt, men det skeptikerna ofta glömmer är att det i grund och botten handlar om något rätt sunt. Det handlar om att om så för bara en kväll glömma lagar och regler. Det handlar om att lämna masken hemma och blotta sitt kött och blod. Det handlar om att enas under ett tak. Och det är precis det man gör. Nämn ett annat exempel på en situation där man kan pressa in tusentals människor i en kokande lokal tills de dansar axel mot axel, utan att det blir gruff och knuff, och jag ska äta upp underkläderna jag hade på när jag var där. Nej, det är kanske inte alltid mänsklighetens vackraste sidor som framträder på dansgolvet. Men däremot framträder det glasklart att vi alla är lite småfula på ungefär samma vis. Att vi hör ihop. Gemenskap, tror jag att det kallas.

Vid sextiden backade jag dock ut ur gemenskapen, in i verkligheten, och hängde mig över bardisken, drack äcklig öl och tänkte på det märkliga i att den där diffusa gestalten i scenens dimslöjor, den som tusentals handflator sträckte sig extatiskt mot, bara ett par timmar tidigare suttit bredvid mig i en äcklig skinnsoffa och sagt att han borde skära ner på kaffet.

ADE Tor: Bilder

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Fri, 23 Oct 2009 12:33:00 +0000

ADE Tor.

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Fri, 23 Oct 2009 11:07:00 +0000

Okej. Så gårdagens inlägg blev dagens. Jag ber om ursäkt. Men igår var en rätt hektisk dag. Vakna. Packa. Lämna hundskrället hos Syster Yster. Ta sig till flygplatsen. Flyga. Flyga igen – fast denna gång bredvid en man som, jag lovar, från start till landning satt och stirrade ut genom fönstret och fnissade. Ta sig från flygplatsen, in till Amsterdams centralstation. Förklara för alla som frågar, att nej, vi är inte tyskar. Och så vidare. Fast vid närmare eftertanke lät det där ju inte fullt så hektiskt som tänkt…

Men alltså. Centralstationer. Vad är grejen med dem? I så gott som alla städer jag besökt, har centralstationen varit en av de risigaste platserna i staden. Jag menar, det vore väl rätt smart av de beslutsfattande i respektive stad att se till att det första intrycket man får är ett bra sådant? Man får ju bara en chans att göra ett första intryck, eller hur den där äckliga floskeln nu lyder. Men oavsett om man är i Stockholm, Amsterdam eller Buenos Aires, är det första man möter alltid smutsgrå betong, skräpmatskadaver och svettglansiga människor med antingen för lite tid eller pengar. Det är trist. Centralstationer är ju i grund och botten något fint – en plats där vi alla, i ett avseende, blir lite mer lika. Men istället för att det där gemensamma framträder, syns bara kyliga och omänskligt effektiva drag, accentuerade av ilsket tjutande spärrar, skrikiga logotyper och tomma, framsträckta händer.

Men Amsterdam ryckte upp sig fortare än de flesta städer, måste jag säga. Efter bara någon minut på spårvagnen syntes vykortens Amsterdam, med varmt upplysta kanaler, cykeltokiga holländare och gamla stenhus, som mjukt lutar sig över en. Och efter att vi checkat in på hotellet, käkat och hämtat den med pressmaterial mest groteskt välfyllda promoväska jag någonsin fått, var det dags att hänge sig åt själva Amsterdam Dance Event.

Som jag skrev i föregående inlägg: ADE handlar inte så mycket om att bestämma sig för vilka artister man ska se som vilka man inte ska se. Och efter att vi bestämt oss för att inte se ett hundratal artister och DJ:s, vars fingerfärdighet skulle få de flesta korrekt klädda Stockholms-DJ:s att slita sina ironiska mustascher i förtvivlan, begav vi oss mot klubben Trouw.

Klubbkvällen inleddes med att författaren Tobias Rapp läste högt ur och pratade om sin snart översatta bok Lost and Sound – Berlin, techno and the easyjetset. Boken är en krönika över den nu eventuellt sinande tid, då lågprisflygen gjorde det möjligt för Europas alla techno-tomtar att flyga till Berlin över helgen för att gå på klubb. Easyjetsetarna, alltså. Easyjetsetarna är onekligen en unik subkultur och ett spännande ämne för en bok, men frågan som ofrånkomligen uppstod under Rapps uppläsning var ändå för vem boken är skriven. Easyjetsetarna själva vet redan allt som står i den. De vet att Berghain är världens bästa techno-klubb. De vet att excesserna som äger rum där inne får legendariska hedonisttempel som Studio 54 att framstå som barnkalas. Och alla andra, alla som bryr sig lite mindre, de kommer nog inte orka ta till sig Rapps beskrivande snarare än analyserande bok, som i slutändan framstår som ett viktigt tidsdokument snarare än en sugande sidvändare.

Därefter var det dags för Henrik Schwartz & Bugge Wesseltoft att tillsammans med Frank Wiedemann äntra scenen. Trion bjöd på ett behagligt bubblande hopkok av mjuk electronica, jazz och latinska rytmer. Spelningen höll hög klass rakt genom och pendlade smakfullt mellan ambienta partier och pulserande husrytmer, men när klockan närmade sig ett kunde jag ändå inte annat än känna med det otåliga dansgolvet, som desperat glädjeskuttade vartenda gång minsta, lilla untz dunkade till i lokalen.

Överraskande nog uppvisade efterföljande Dixons set ungefär samma egenskaper. Dixon har med strålande mixplattor som Body Language 4 och Temporary Secretary bjudit på sensationellt besjälad och minutiöst mixad house, men även om låtvalet denna kväll var precis lika oklanderligt, fick Dixon liksom aldrig up ångan ordentligt, och dansgolvet gungade mjukt snarare än hårt och häftigt.

Det där löste dig dock när duon Ame till slut gick på. Ame gjorde inte samma misstag som Dixon, att låta rytmerna tugga baslöst sexton takter var femte minut, utan vävde istället en tät och monotont malande matta av klassiska husrytmer – varm, lustfylld och sjukt svängig. Snart var dock klockan fem, och trött gubbjävel som man är, började en välbäddad säng locka mer än ett extatiskt dansgolv i Amsterdam.

Så kan det gå. Så jag åkte hem och la mig.

Och tänkte att även om alla evenemang kanske inte var klockrena, var det här i alla fall en klockren uppvärmning inför festivalen.

ADE Ons.

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Wed, 21 Oct 2009 20:23:00 +0000

Jaha. Imorgon bär det av till Amsterdam för att frekventera mustiga Amsterdam Dance Event. Har ännu inte packat väskan. Har inte heller hittat passet eller förklarat för min kära mamma att jag skojade när jag sa att jag skulle åka på coffe shop-safari, så jag borde väl egentligen ägna min dyrbara tid åt något vettigare än att sitta vid datorn.

Men. Det är svårt att låta bli. Just nu känns det viktigare än något annat att få bena ut festivalens groteska spelschema, mer omfattande än en förteckning över Mötley Crües samlade synder. ADE handlar uppenbarligen inte så mycket om att bestämma sig för vilka artister man ska se som vilka man inte ska se. Har redan tvingats välja bort personliga favoriter som Bibio, Clark och Chris Liebing. Och mer kommer det att bli. Suck.

Fast jag borde kanske försöka tona ner bitterheten och istället tänka på vad jag faktiskt ska få se. Såhär: Symfoni-electronicans nye stjärngosse Jon Hopkins spelar ju imorgon. Och strax innan spelar Jan Jelinek, en av den mer introverta microhousens pionjärer. Och så tänkte jag ju försöka gå och se Dixon vända vax. Hans purfärska mixmacka Temporary Secretary är nämligen en av de plattor som snurrar varmast i den franzénska kryptan för tillfället. Fast jag tänkte ju ta det lite lugnare emellanåt också – gå och höra Tobias Rapp läsa högt ur sin kommande dunka-dunka-krönika Lost and Sound – Berling, techno and the easyjetset samt kolla in dokumentären om jubileumsturnén världens vassaste techno-bolag Minus gjorde förra året.

Minus, ja. Det blir nog lite av ett Minus-tema under resan. Strax innan filmen ska jag nämligen intervjua den gode Richie Hawtin himself. Svettas redan. Och under både filmen och det efterföljande pressmötet har jag och min stackars fotograf gått med på att hjälpa till med dokumenteringen. Hur nu det gick till… Och senare samma kväll kommer jag såklart vara där när Minus samlade kraft drabbar fyrtaktstemplet The Powerzone som en vätebomb. Richie Hawtin, Magda, JPLS, Hobo, Barem, Ambivalent och Fabrizio Maurizi kommer att vara där. Och ett par tusen till då.

Jamen, nu kom jag ju av mig. Sa ju att det var mycket att hålla reda på. Nåväl. Tror att jag går och ringer min mamma istället.

Senare.

50X5:24: Teen Angst (Luciano Remix)

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Mon, 19 Oct 2009 14:27:00 +0000

Groove höll låda på klubben Strand här i Stockholm i lördags. Det var fint. Och jag var där och spelade skivor. Klockan nio. Alltså när klubben öppnade. Läs: När typ ingen hunnit komma dit än. Eller läs: När man är utelämnad till att ackompanjera rundpingis och uttråkade bartenders trötta suckar. Men, men. Det var lika kul för det. Och om du hade varit där, hade du tyckt att det var grymt och frågat mig vilka låtar jag spelade.

Och jo, sörru. Det var de här:

01: M83: "Teen Angst (Luciano Remix)"
02: Luciano: "Celestial (Feat. Keren Ann)"
03: Mirko Loko "Around the Angel"
04: Johnny D: "Orbitalife"
05: Junior Boys: "Under the Sun"
06: Johnny D: "Tramodysee"
07: Minilogue: "Doiicie B"
08: Nicolas Stefan: "Closer"
09: Ada: "Maps (M. Mayer & T. Thomas Mix)"
10: Delorean: "Seasun"
11: Justus Köhncke: "(It’s Gonna Be) Alright (Dirk Leyers Mix)"
12: Gui Boratto: "No Turning Back (Wighnomy's Likkalize Love Rekksmi)"
13: Prompt: "Toucan"

Den första låten hördes dock sådär, eftersom den stackars ljudkillen fick krångla rätt mycket för att få ljudet att funka som det skulle. Det var synd. Den är nämligen sjuhelsikes bra.

Man får ofta höra att man inte kan få både och. Att man måste välja. Och i de flesta fall stämmer det. George Costanza fick erfara det när han försökte käka pastramimackor medan han låg med sin tjej. Det gick inte så bra. Och jag fick själv uppleva det en gång, då jag drack Fernet och shoppade kläder. Det gick inte heller så bra. Dagen efter vaknade jag med en mycket märklig, babyblå tröja bredvid mig i sängen. Och sedan dess försöker jag anstränga mig för att faktiskt välja.

Men. Lucianos återhållsamma remix av M83:s supersvulstiga pop-macka är undantaget som bekräftar regeln. Jag menar, jag älskar verkligen det mesta både M83 och Luciano gör, men det är ju inte direkt överraskande att en enmansorkester som tagit sitt namn efter en galax tenderar att bli väl pompös emellanåt, och det är inte heller överraskande att en tunn chilenare som är polare med Ricardo Villalobos kan bli väl abstrakt och konstig ibland. Men när de två möts, när Luciano snyggt trasslar ut M83:s snåriga syntlslingor, drar ut dem och låter dem långsamt växa och växa under drygt tio minuters tid, då blir resultatet direkt magiskt.

Förresten. Senare i veckan åker jag ner till Amsterdam för att frekventera mustiga Amsterdam Dance Event. Ska försöka skriva några inlägg därifrån.

50X5:25: Aftermath

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Tue, 29 Sep 2009 09:48:00 +0000

Dr. Snuggles. Allvarligt talat. Vad för slags doktor är han egentligen? Senast jag hörde något från honom, berättade han att han letat efter en blinkande jättesvamp, som tydligen förvandlade alla som rörde vid den till en färgglad fjäril. Jag menar, jag litar inte på vuxna karlar som säger sig leta efter blinkar svampar. Och jag vet inte om jag skulle låta en doktor av dylik kaliber ens ta tempen på mig.

Jag är också av uppfattningen att man kan se till en människas vänner för att förstå människan bättre. Dr. Snuggles umgås enligt egen utsago helst med grävlingar, gnälliga möss och grodor med cyklop. Därtill träffar han ibland den rosa, tedrickande kamelen Puckly, som bor högt upp bland Regnbågslandets moln, samt den extremt skeva Kosmoskatten, som får samtliga ovanstående att framstå som fullkomligt normala. Och då har jag alltså inte ens nämnt Dr. Snuggles talande paraply, hans talande, evigt drömmande sirapsträd eller hans talande verkstad Trickelitrick, ibland bara kallad Tricky.

Fast å andra sidan. Han verkar ju rätt glad, den gode doktorn. Jag kanske inte litar på hans medicinska färdigheter, men han måste ju ändå vara något bra på spåren. Och jag har tänkt på det där, tänkt på vad det egentligen är doktorn gör rätt. Och jag har kommit fram till följande: Dr. Snuggles skapar sin egen värld.

För ärligt talat så tror jag ju inte på hans berättelser. Jag tror inte på att han hittat någon blinkande jättesvamp. Jag tror inte på att han känner en rosa kamel som bor bland molnen. Med tanke på hans nederländska anor, tycker jag mest att det låter som om doktorn varit och duttat lite väl friskt på sin egen medicin.

Nej, det enda jag köper, det är verkstaden Tricky. Och det är också allt som betyder något. Det är nämligen i verkstaden det händer. Det är där doktorn stänger dörren för den verklighet han inte vill se för att istället utforska sin egen fantasi och kreativitet. Det är i verkstaden Tricky han skapar sin egen värld, smockfull av precis så många svampar och rosa kameler han önskar sig.

Och det var precis samma sak Knowle Wests stolthet Tricky gjorde när han låste in sig och spelade in sitt epokavgörande debutalbum Maxinequaye. Undantaget att verstaden ersattes av en murrig studio i Bristol, svamparna av hydroponic, och kamelerna av Trickys alla smutsiga änglar och förföriska demoner då, förstås. Men en egen, fullkomligt unik värld blev det likväl. En oändligt fascinerande sådan.

50X5:26: When Doves Cry

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Fri, 18 Sep 2009 12:32:00 +0000

Min första lägenhet i Stockholm låg i Rågsved, en del av det där godtyckligt definierade området som kallas för förorten. Jag gillade att bo där, samtidigt som jag är glad att jag inte gör det längre. Det var lite mer liv och känsla i Rågsved, killen i videobutiken visste vilket cigarettmärke jag föredrog och så, men jag ska ju inte sticka under stol med att galningsfrekvensen var rätt mycket högre där.

En av områdets mer färgstarka galningar hette Sonny, var stor som ett hus, och bodde såklart intill mig – vägg i vägg. Det florerade många rykten om Sonny. Somliga påstod att han var en hyperintelligent doktorand på dekis. Andra påstod sig vid flera tillfällen ha sett honom förgäves försöka bryta upp den lokala bankomaten med en kofot. Den mest populära historien involverade dock min lägenhet. Såklart.

Enligt historien hade det innan mig bott två killar i lägenheten, vilka varit lite för glada i att spela ösig musik. Sonny gillade inte ösig musik, sa man, och till slut hade han fått nog. Så plötsligt en kväll ringde det på killarnas dörr. När de öppnade fann de Sonny, iförd ett par hockeyhandskar. Och sedan så pucklade Sonny på dem. Inte alltför allvarligt, men tillräckligt allvarligt för att de inom kort skulle packa ner sin stereo, flytta, och ge utrymme åt en intet ont anande, nyinflyttad västkustson i tjugoårsåldern.

Enligt historien var hockeyhandskarna till för att killarna inte skulle få några synliga sår, som de då skulle kunna använda som bevis mot sin granne. Om detta var ett genialiskt eller bara fullkomligt galet infall kunde ingen avgöra. Det var också oklart om historien över huvud taget var sann. En sak var dock säker: You don’t fuck with Sonny.

Nåväl. När jag bott i lägenheten ett par veckor, ringde det plötsligt en kväll på dörren. Jag öppnade, och där stod Sonny med en halvfull PET-flaska i handen. Han log. Och innan jag hunnit samla tankarna nog för att säga något vettigt, satt han i min soffa med fötterna bekvämt upplagda på mitt soffbord. Han hade den förmågan. Han trängde sig liksom inte på. Han såg bara till att saker och ting hände som han ville att de skulle hända, utan att man riktigt förstod exakt hur.

Sonny berättade att han jobbade på KTH, att han brukade sno med sig läkarsprit hem, att han hört mig spela ”skön” musik, och att han ansåg att det var dags att vi lärde känna varandra bättre. Han tog han en stadig klunk ur flaskan och log. Och jag insåg att det var en god idé att försöka få ut honom ur min lilla lägenhet så fort som möjligt.

Samtalet gled förstås snart in på musik. Eller samtalet och samtalet … det var ju bara Sonny som pratade. Alltså: Sonny började orera om musik. Jag såg dock min chans och frågade om vi inte kunde kila över till honom, så kunde han spela några personliga favoriter för mig. Det tyckte Sonny var en grym idé.

När jag steg in i Sonny hall, var det första jag la märke till ett par hockeyhandskar, som hängde på en spik vid ytterdörren, samt en stor, rostig grep. Ja, en grep. Och den naturliga frågan man då ställer sig är alltså: Vad har man en grep till när man bor i en liten etta utan balkong på fjärdevåningen?

I övrigt såg dock Sonnys lägenhet hyfsat normal ut, om man bortsåg från ett antal överdimensionerade acrylmålningar, föreställandes olika slags fantasifulla svampar. Sonny berättade att han målat dem själv. Jag sa att de var fina, och det tyckte jag faktiskt också. Faktum är att jag efter ett tag till och med började tycka att lägenheten överlag var rätt mysig. Det rådde en överraskande värme där – vilken varken grepar eller hockeyhandskar kunde utplåna helt. Så till slut slog jag mig ner i soffan. Men fötterna, de fick stanna på golvet.

Sonny sulade på Prince gamla dänga ”When Doves Cry”. ”Världens bästa artist,” deklarerade han. ”Okej,” sa jag. Sedan tog han en ordentlig klunk ur flaskan, log nöjt, skruvade upp volymen så högt att vi omöjligt kunde höra varandra, och började spela luftgitarr. Och när jag säger spela luftgitarr, då menar jag alltså inte att han plockade lite i luften med fingrarna. Nej, jag menar verkligen att han verkligen, verkligen spelade luftgitarr. Det såg faktiskt rätt mäktigt ut – i synnerhet då ”When Doves Cry” inte innehåller några framträdande gitarrer.

Sonny skrek något. Jag kunde inte höra ett ord. ”Världens bästa låt,” pusslade dock mina begränsade kunskaper i läppläsning ihop det till, och jag nickade och gladdes åt att vi uppenbarligen inte skulle prata mer med varandra. Vi skulle visst bara vara. Det hade Sonny bestämt.

Och: You don’t fuck with Sonny.

50X5:27: What Does Your Soul Look Like (Part 2)

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Sun, 13 Sep 2009 16:23:00 +0000

Joshua ”DJ Shadow” Davis är kanske inte en av världens största artister, men han är i alla fall en av få som för evigt fått sitt namn inskrivet i Guiness Rekordbok. Hans debutalbum Endtroducing… är nämligen det första albumet i världshistorien som består av enbart samplingar. Alltså enbart samplingar. Och det utan att behöva låta som Akufen, The Avalanches eller någon annan lätt tokrolig klipp-och-klistra-artist.

Med sin gargantuiska skivsamling, bestående av en sisådär 60 000 plattor, som grund, konstruerade Davis melankoliska, dramatiska samplingkollage, såpass atmosfäriska och suggestiva att pedanta tyckare tyckte sig vara tvungna att uppfinna termen triphop för att beskriva musiken. En term som Davis såklart hatade. (Precis som Tricky, Portishead, Massive Attack och precis alla andra som fått den öst i ansiktet gjort.) Davis menade att det var hiphop han pysslade med. Intrumental sådan.

Men även om världen först hade lite svårt att acceptera att det var hiphop man lyssnade på, blev i alla fall Endtroducing… en braksuccé. Ja, förhållandevis, alltså. En braksuccé för att vara en snårig, rätt så svårlyssnad 70-minutershistoria utan sång, alltså. Och skivbolagen var såklart inte sena med att pumpa ut ett samlingsalbum med Davis tidiga singlar, betitlat Preemptive Strike.

På Preemptive Strike återfinns bland annat orginalversionen av klassikern ”Organ Donor”, som faktiskt återvinner material från de svenska proggtomtarna Hansson & Karlsson, samt ”In/Flux”, låten som var först i världen med att bli beskriven som just triphop. Men framförallt innehåller samlingen den makalösa låtkvartetten ”What Does Your Soul Look Like? (Part One-Four)” – en låtmassa jag personligen håller för Davis mest perfekta skapelse någonsin. Alltså, Endtroducing… är ett bättre, mer sammanhållet album än Preemptive Strike, men topparna är högre på samlingsalbumet. Och dessutom ska jag ju spela rollen av musikjournalist här, och då hör det ju till god sed att envisas med att det där obskyra alternativet är överlägset det allmänt kända.

Det känns dock lite fuskigt att inkludera en dryg halvtimmeslång låtkvartett på en lista över de femtio bästa låtarna undertecknad någonsin hört. Därför nöjer jag mig med att nämna ”What Does Your Soul Look Like? (Part Two)”. För hade det funnits en världsrekordbok över musikhistoriens absolut mest stämningsladdade ögonblick, då hade DJ Shadow fått sitt namn inskrivet även i den boken, tack vare just den låten.

50X5:28: Atlantic City

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Wed, 12 Aug 2009 17:54:00 +0000

Det är inte enkelt att nå fram till en artist av Bruce Springsteens kaliber. Det är svårt. Väldigt svårt, till och med. Fullt jämförbart med att försöka tränga sig längst fram på en av hans överdimensionerade arenakonserter och rycka tag i jeanstyget som draperar hans ben.

Först och främst måste man ju övervinna den där personliga och aningen barnsliga impulsen att undvika artister som är sådär löjligt populära. Det är dock inte så svårt. Att en artist är generellt geniförklarad innebär ju inte att det är omöjligt att få en personlig relation till deras musik. Nej, det innebär bara att det är lite, lite svårare.

Därefter blir det dock lite krångligare Efter att det personliga hindret övervunnits väntar nämligen det allmänna. När man väl bestämt sig och hasat sig iväg till den där jäkla konserten, då upptäcker man snart att tiotusentals andra människor gjort precis samma sak. För att nå fram till den distingerade New Jersey-sonen måste man alltså inte bara tränga sig förbi horder av bag-in-box-fulla karlar med kägelformade kroppar, utan man också kräla över travar av de absolut äckligaste svenska dagstidningarnas hämningslöst hyllande mittuppslag, man måste lyfta undan vartenda ultrakonservativt rocklexikon som någonsin skrivit, och man måste också måste bränna ner travar av slentrianmässigt författade, amerikanska och brittiska musiktidningarna som svajandes försvinner upp mot den molntunga skyn. Och det här är alltså inte någon enkel uppgift. Men det går. Och när man väl avverkat den, ja, då väntar så till slut Springsteen himself där framme vid scenkanten.

Och då konfronterar man också det tredje och sista hindret: Bruce Springsteen själv. Karljäveln vägrar nämligen stå stilla. Han springer omkring på scenen, svingar gitarren och står så bredbent att det gränsar till spagat. Och precis när han lugnat sig, och du till slut sträcker dig efter jeanstyget, då drar ”Born in the USA” igång, och textens ironiska budskap går tydligen köttkäglorna förbi, och du pressas upp mot kravallstaketet, hårt, och jeanstyget glider dig ur fingrarna. Och du är nära att ge upp. Så nära.

Och då, då händer det. För som sagt: Det går. Och det går eftersom Springsteen inte bara är en lysande artist och låtskrivare, utan någonstans där bakom bylsiga flanellskjortor och trötta rock-poser döljer sig en stillsam, återhållsam berättare. Förr eller senare stannar Springsteen alltid till, slår sig ner på scenkanten och drar en historia som får armhåren att resa sig av välbehag. Och det är då man passar på. Man rycker tag i tyget. Och man håller fast i det. Och då trillar polletten ner. Man fattar att de tiotusen människorna omkring en hade rätt hela tiden. Och då grabbar man tag i köttkäglan närmast en och omfamnar honom.

Som sagt: Det går. Jag lovar. Personligen fick jag tag i honom när jag för första gången lyssnade, verkligen lyssnade, på fullkomligt magiska ”Atlantic City” – ett outtömligt epos i fyraminutersformat. Och en av de femtio bästa låtar jag någonsin hört.

50X5:29: .

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Fri, 07 Aug 2009 12:55:00 +0000

Ibland hör man någon nostalgisk, förvirrad själ beklaga sig över att den gränslösa tillgång vi fått till världens outsinnliga musikutbud medfört att musiken förlorat sitt värde. Grundtanken är alltså att saker och ting blir värdefulla först när de är sällsynta eller svåråtkomliga, och de som begaganar denna tanke blickar med blöta ögon tillbaka till tiden då det hände att man efter två års idogt letande till slut lyckades krafsa fram den där löjligt obskyra och i ärlighetens namn ganska så dåliga singeln ur en flottig ölback i en källarlokal som luktade skäggig bakfylla och ångest. Men du ska inte lyssna på dessa männsikor. De har fel. Hade de fötts två generationer tidigare hade de talat sig varma om finska vinterkriget, då man verkligen, verkligen uppskattade de där sällsynta mjölflingorna mellan barkflisorna i brödet. Hade de levt på 1300-talet hade de lovprisat digerdöden, vilken verkligen, verkligen fick en att förstå hur fint det är med människor utan stora, svarta, vätskande bölder i ansiktet.

Utbud är bra. Utbud medför frihet. Frihet är bra. Gillar man inte frihet är man fascist, och fascister tycker vi ju som bekant inte om (även om de påfallande ofta har en både intressant och angenäm klädstil).

Och det här för oss osökt till den tyska dunka-dunkans i särklass mest konceptuella profil – Thomas Brinkmann. Inte för att han är fascist. Nej, nej. Brinkmann är tvärtom en av fyrtaktsvärldens friaste tänkare och en ivrig förspråkare för att leva och låta leva. Nej, Brinkmann blir aktuell eftersom han i alla år varit en musiker vars bedrifter stått i omvänd proportion till bedrifternas tillgänglighet. Alltså: De där Brinkmann-albumen man faktiskt hittar i mer välsorterade svenska skivbutiker är hans sämsta, medan hans bästa spår återfinns på löjigt obskyra plattor, vars namn viskas i vinden och sedan försinner bort. Poff.

Brinkmann har exempelvis gett ut ett album med den sparsmakade titeln ., på vilket han samarbetat med den konstiga ljudkonstnären Dominique Petitgand och Markus Nikolai, grundaren av det strålande skivbolaget Perlon. Albumet i fråga brändes först ut i 200, kolsvarta exemplar och såldes på den eminenta Mutek-festivalen. Ytterligare 20 vita exemplar brändes sedan ut och delades ut till Brinkmanns vänner. Och fler fysiska exemplar än så finns det inte. Det är alltså osannolikt att det ens finns ett exemplar av . i Sverige, och enligt ovan nämnda regel är albumet såklart ett av Brinkmanns absolut bästa.

Albumets höjdpunkt är det inledande titelspåret – alltså .. Precis som de andra spåren på albumet, känneteckans också . av den där för Brinkmann så typiska föreningen av ultraslick microhouse och perfekt putsad ljudkonst, men här lyfts ändå konceptet till ovanligt höga höjder. Takterna tuggar, drivet ökar konstant, studsiga jazz-slingor vävs in och ut, låten växer och växer, och den där karaktäristiska Nina Simone-samplingen klipps sönder med en sådan frenesi, att om man mot all förmodan faktiskt ägt ett fysiskt exemplar av albumet, då hade man nog sprungit i skytteltrafik till CD-spelaren för att kontrollera att den ovärderliga skivan inte blivit repad.

. är dessutom en av de där sällsynta house-låtarna som till och med människor som säger sig hata house älskar förbehållningslöst. Den låter inte som något annat, men alla fattar ändå grejen direkt. Och det beror såklart helt enkelt på att den är så jäkla bra. Och hade det inte varit för den gränslösa tillgång vi idag har till världens outsinnliga musikutbud, då hade vare sig du eller jag någonsin fått höra den. Nu är du dock bara är ett klick ifrån den.

Alltså: Det var inte bättre förr.

Barkbröd är äckligt.

Och det är böldpesten också.

50X5:30: What Have I Done to Deserve This?

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Thu, 16 Jul 2009 20:34:00 +0000

iTunes ljuger inte. iTunes är ärligt.

Och överst på min lista över mest spelade låtar ligger Pet Shop Boys dänga What Have I Done to Deserve This?. Och det har den gjort i mer än ett år nu. Ett tresiffrigt antal spelningar. Hur ska jag förklara det här?

Jo, jag gillar ju när artister följer en viss riktning så långt det bara går. Jag älskar Autechre, eftersom de skruvar till rytmerna så långt man kan, utan att de för den skull blir arrytmiska. Jag älskar Spiritualized, eftersom Jason Pierce vågar skapa pampig musik som inte är pompös. Jag älskar Aphex Twin, för han tramsar ju så löjligt mycket utan att vara löjlig. Jag älskar Mogwai, som vågar skapa vemodiga crescendon utan att bli melodramatiska. Jag älskar Plastikman, som skalar bort allt som går att skala bort utan att ta död på det vitala. Och jag älskar Pet Shop Boys. De har tagit den superpolerade plast-popen så långt det går, utan att någonsin falla över kanten och ner i den själlösa musiken kvalfulla musiken. Jag…

Eller nej, vad fan säger jag? Vilket skitsnack. iTunes ljuger inte. Och inte ska jag vara sämre inte. Jag älskar ju bara att sjunga med i refrängen. Pet Shop Boys gör mig lycklig. Så enkelt är det. Faktiskt. Jo.

[Ylandes, med falsk men lidelsefull stämma:]

I bought you drinks, I brought you flowers.

I read you books and talked for hours.

Every day, so many drinks,

such pretty flowers, so tell me:

What have I, what have I, what have I done to deserve this?

50X5:31: Blissful Burden

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Sun, 28 Jun 2009 10:59:00 +0000

Som sagt: Sverige huserar nu två eminenta festivaler för elektronisk musik. I förra inlägget skrev jag om den debuterande Voltfestivalen. Denna gång ska det handla om tioårsjubilerande Norbergfestivalen, vilken går av stapeln nu den 30:e juli. Och eftersom jag skrev om Volt i form av en recension, känns det ju rätt att göra detsamma om Norberg. Dessutom är jag faktiskt lite sjuk och ömklig idag, jag måste spara på krafterna, och därför tänker jag helt enkelt copy-pasta in en tidigare opubilcerade recension av förra årets Norbergfestival.

Såhär:

Jag ligger på mage på en rostande gångbro i ett gammalt krossverk. Genom brons gallergolv kan jag se bandet som uppträder ett par meter under mig, de tre gitarristerna som fyller ruinen med vrålande gitarrmattor. Det är sent på kvällen, tror jag. Det är en surrealistisk miljö – ett enormt, labyrintliknande industrikadaver inuti vilket videokonst projiceras på både väggar och golv och tak – och det, kombinerat med hypnotisk musik och ett par festivalöl, gör att man lätt förlorar både tids- och rumsuppfattningen.

Men om jag backar lite i både tid och rum, ska jag nog lyckas räta ut trådarna.

Ett halvt dygn tidigare korsar jag Västmanlands landskap i nordvästlig riktning, över slätter, genom skogar, mot Norberg, den lilla, lilla ort som blivit skådeplats för Sveriges i särklass mest spännande musikfestival.

Området har en anrik historia, präglad av gruvdrift och metallindustri, och det kryllar av lämningar från denna tid, somliga mer än 900 år gamla. Det första spåret jag upptäcker är dock det drygt 60 meter höga gruvtornet Mimerlaven, en blek betongbjässe som sträcker sig över trädtopparna och liksom spanar ut över omgivningarna.

Och det är alltså just där Norbergfestivalen äger rum.

Så jag tar sikte på laven och tar mig sedan så fort som möjligt till festivalområdet. Det är ett förvånande fint, nästan mysigt sådant, milslångt från de dräggkavalkader man gärna förställer sig när man hör ordet festival. Det är grönt, den lilla campingen är förhållandevis ren, och här och var har man pyntat med lyktor och heliumballonger.

Det finns fyra scener på området. Camp 303 är en liten utomhusscen intill campingen. Kraftwerk är större och mörkare, placerad inuti ett 100 år gammalt elverk. Och så finns 8-bit och Mimerlaven, de två scenerna inuti själva laven. Den först nämnda scenen är väl den mysigaste, den andra den bästa, men det är ändå den tredje och i synnerhet den fjärde som gör det kraftigaste intrycket.

Mimerlaven togs i bruk i början av sextiotalet, med syftet att så effektivt som möjligt utvinna järnmalm ur orterna 300 meter under jord. Och det syns. Laven osar av industriell funktionalitet. Likväl togs den ur bruk bara tjugo år senare, och som den sista verksamma gruvindustin i Norberg, markerade just den nedläggningen slutet på 900 års oavbruten gruvtradition i området.

Det kan tyckas onödigt att beskriva festivalområdet på det här viset, men det är tvärtom ytterst nödvändigt, och nu är jag redo att åter hoppa fram i tid och rum.

Och nu ligger jag på en gångbro och tittar på Dwayne Sodahberk som uppträder ett par meter under mig, och det slår mig att det som är så speciellt med att vara på konsert här, det är just hur närvarande tid och rum är, hur allt blir liksom ett med musiken.

Mimerlaven står som ett monument över Bergslagens svunna tider, en betonggrift med en unik akustik. Artisterna får kämpa för att kontrollera musiken. Basgångarna slår i vågor mot de kala väggarna, tonerna ringer i de rostiga industrirelikerna, viskningarna blir till skrik, varje knäckt öl, varje öppnad dörr, varje hostning och varje harkling förstärks hundrafalt och smälter samman med musiken. Ja, allt förenas till en upplevelse som sträcker sig bortom lavens väggar, som spänner över både den vittrande era den bygdes under och den framtid den sedan återuppväcktes till. Det är mäktigt.

Men jag har såklart fler minnen än så från Norbergfestivalen 2008.

Jag flyter ut i gräset framför Camp 303, njuter av Kymatica Vs. Hoodlums klipska electronica, The Quiet Mens nostalgiska syntrymdfärder. Jag nickar instämmande i takt till Ayhan Aydins politiskt medvetna trumgung vid 8-bit. Jag kryper in i Kraftwerks mörker, upplever hur lokalen kreverar när dubstephjälten Skream går på scenen, jag gör mitt bästa för att hänga med i Bong-ras djävulsbreakcore.

Men det är ändå konserterna från Mimerlaven som verkligen bränner i minnet: När jag ligger på mage och lyssnar på Dwayne Sodahberk, när Konrad Korabiewskis vassa takter slår mot betongen, när artister från Fylkingen och EMS låter ljudmattorna bölja genom tid och rum – Erik Dreschers toner som hänger i evigheten, Linus Gabrielssons krälande, insektoida mardrömsambient.

Och när jag efter helgens slut kör ut ur Norberg och ser laven i backspegeln, blir det uppenbart att det gamla gruvtornet för mig nu också symboliserar allt det jag upplevde under Norbergfestilaven. Förlåt, festivalen. Det var mäktigt.

Det var det.

Och om det inte framgick klart nog, var alltså förra årets Norbergfestival en av de finaste festivalupplevelser jag någonsin haft. I år firar man som sagt tioårsjubileum, och startfältet ser vassare ut än på många år. Andreas Tilliander, Milanese, The Skulle Defekts, Icarus, B12, Rumpistol, Flogsta dancehall Vs. Harmönia och The Library Tapes är några av dem jag personligen ser fram lite extra mot.

Jag har dessutom fått höra från en säker källa att Unai – mannen bakom en av de mest sorligt förbisedda svenska skivorna på senare tid – kommer dit. Ja, det var ju faktiskt Unai själv som sa det, så därför vågar jag mig faktiskt på att inkludera hans oöverträffade förening av pop och techno i dagens inlägg. Blissful Burden är liksom Junior Boys med lite mer sväng i takterna, Luomo med lite mer tryck i basen, Richard Davis med ett mer uppriktigt blödande hjärta. Det är helt enkelt en av de femtio bästa låtar jag någonsin hört. Och jag kan inte vänta tills jag får en möjlighet att höra den eka genom den gamla lavens betongväggar.

50X5:32: Bonnarock

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Thu, 18 Jun 2009 09:27:00 +0000

Grattis Sverige! Vi huserar nu två eminenta electronica-festivaler: Norberg och Volt. Och det de båda festivalerna har gemensamt (bortsett från musiken då, såklart), det är den centrala roll omgivningen spelar för evenemanget.

Uppsala Konsert & Kongress är en kontroversiell kåk som kostat duktigt med pengar. Med tanke på att bara en liten del av stadens invånare stödde projektet, kan man ju förstå dem som nu irriterar sig på att miljoner spenderats på ett provocerande skrytbygge. Å andra sidan är det svårt att inte imponeras av dem som vågar satsa så på kulturen, och med tiden har det ju också blivit uppenbart att man faktiskt anstränger sig för att locka en så bred publik som möjligt. Ett exempel är det strålande initiativet att samarbeta med kvartetten bakom P2:s Ström – ett samarbete som nu resulterat i ett unikum i svenskt konsertliv. På Voltfestivalen förenas nämligen tysk ambient och fulländad akustik, och här studsar fyrtakterna glatt mot Henning Larsens visionära arkitektur. Platsen är alltså perfekt för en sådan här festival. För att citera Håkan Lidbo: Byggnaden ser ut som electronica. Det är grym upplevelse att glida med i rulltrapporna, sippa på en öl, slötitta på konstinstallationer och höra sinuskurvorna eka genom den minimalistiska konstruktionen. Den torftiga interiören och det fula golvet får en visserligen att ana att det panikartat snålades en del under byggets slutskede, men den där säregna föreningen av banbrytande byggnadskonst och smutsig finlandsfärja är liksom en del av charmen med Uppsala Konsert & Kongress.

Nåväl. Det är ju trots allt för musiken vi alla befinner oss där denna regntunga lördag, och musiken är fullkomligt befriad från kompromisser. Festivalen inleds med att Omnibus kammarblåsorkester trumpetar svenska techno-klassiker, vilket fint påminner oss alla om varför vi valt att komma just idag, då akustiska instrument i övrigt är portförbjudna. Därefter tar den typ tjugo man starka analoga symfoniorkestern vid och bjuder på en sällsam förening av konstmusik och syntfetischism. Och sedan börjar så festivalen på allvar. Andreas Tillianders alter ego Mokira bjuder på ett fullkomligt makalöst set, vilket snarast påminner en om att sitta och skratta i en störtande helikopter. Midaircondos Lisa Nordström framför soloalbumet 7 states of passion i sin ljuvliga helhet. Unai, vars fantastiska A love moderne kan vara en av de mest sorgligt förbisedda svenska skivorna på senare år, sjunger med blödande hjärta över sina pulserande fyrtakter. Dragplåstret Gas testar den förvisso tålmodiga publikens tålamod till bristningsgränsen och tömmer halva lokalen. Den berlinska toppklubben Panoramabars fixstjärna Cassy framför ett ytterst proffsigt men aningen oengagerat DJ-set. Dada Life avslutar kvällen med för evenemanget oväntat publikfriande dunka-dunka, vilken dock passar de vid det här laget öltröga hjärnorna och danssugna fötterna perfekt.

Allt är inte strålande, men allt känns likväl relevant och intressant. Voltfestivalen är helt enkelt ett så gott som felfritt evenemang och det i särklass bästa som hänt Sveriges electronica-fans sedan Norberg sattes på kartan. Det enda felet står egentligen den svenska publiken själv för, som fortfarande inte verkar fatta att man inte blir mindre cool för att man vågar ha lite roligt, samt att man faktiskt inte behöver stå med armarna i kors och glo, bara för att artisten bakom skivspelarna råkar stå på en scen. Men jag hoppas ju innerligt att Voltfestivalen är här för att stanna. Och då lär vi väl oss med tiden att bjuda tillbaka lite också.

Och för att lyfta på hatten för mannen som hjälpte till att arrangera festivalen samt stod för kvällens bästa spelning – denna placering skänks åt Andreas Tilliander och min personliga favorit i hans minst sagt omfångsrika produktion: Bonnarock.

Det är ju på sätt och vis irriterande att Tilliander väljer att släppa en så makalöst bra låt som Bonnarock enbart på vinyl, men kanske är det också just därför den är så makalöst bra? Kanske är det när kraven på att släppa nästa fantastiska, framgångsrika album lättar, då det bara handlar om att skapa en så varm och svängig låt som möjligt som allt verkligen faller på plats? Ja, när man lyssnar på gungeligungmackan Bonnarock känns det verkligen så.

50X5:33: One More Time

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Fri, 29 May 2009 14:21:00 +0000

European Urban Music Days pågår i skrivande stund för fullt här i Stockholm – ett ambitiöst evenemang som för samman representanter från musikindustrin med både lyssnare och artister som intresserar sig för den musik som lite löst brukar kallas för just urban music. Exakt vad urban music är, det är det ingen som vet, men lite förenklat kan man väl säga att det är den genreföraktande förening av pop, hiphop, house, R&B, soul och electro som spelas mest i städerna, till vilken alltså såpass vitt skilda artister som Lil’ Wayne, Madonna, Daft Punk, David Guetta, Leona Lewis, Robyn och Adam Tensta kan räknas. Vill man vara än mer förenklande kan man säga att det är den musik storstadskidsen helst rattar in på radion.

Nåväl. European Urban Music Days handlar om både lek och allvar. Det kommer att spelas, dansas och filmas här och där, exempelvis Wayne Beckford, Lazee och Form One uppträder, och några av Sveriges kändaste låtskrivare och artister deltar i workshops och lär de intresserade hur man rimmar, riddimar, snurrar vax och vrickar tungan och allt annat en upp och kommande artist behöver veta.

Det kommer också att ges tillfälle att träffa, diskutera med och skälla på diverse musikjournalister. Nu på lördag kommer till exempel jag, tillsammans med Nanushka Yeanman, Calle Dernulf, Tony Zolias, Jens Dünkelberg, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Andreas Jakobsson, Martin Brandt och Henrik Burman, att sitta på Lava på Kulturhuset. Vi är där mellan 16.30 och 18.00. Kom förbi och säg hej, vettja. Det vore kul.

Och för att hedra evenemanget så blir dagens låtval min personliga favorit i genren: Daft Punks One More Time – en låt som knappast behöver någon närmare introduktion. En låt som får hjärtat att kännas för stort för kroppen. En låt som påminner en om varför man började lyssna på musik från första början. En perfekt låt.

50X5:34: 2 Rights Make 1 Wrong

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Fri, 22 May 2009 22:08:00 +0000

Jag växte upp i ett så kallat radhusområde. Det bodde fyra jämnåriga pojkar i kvarteret, och det föll sig naturligt att vi lekte tillsammans. Radhusområden erbjuder dock i regel ett begränsat antal platser att leka på, och det jag växte upp i, det var inte något undantag. Det fanns egentligen bara en bra plats: En liten kulle i utkanten av området, allmänt känd som Lilla Kullen.

Lilla Kullen var som kullar i allmänhet är: välvd och gräsklädd. Det växte vare sig träd eller buskar på den. Den var inte särskilt stor men dög fint som både utkikspunkt och pulkabacke. Ja, det var egentligen inte något speciellt med Lilla Kullen (med undantag för att den var så proportionerlig och tydligt avgränsad), men det var ju ändå vår kulle. Och vi älskade den med våra fem, små pojkhjärtans fulla kraft.

När vi blev lite äldre, då verkligheten började inkräkta på fantasins domäner, då fick vi också reda på exakt hur kullen egentligen bildats. Tydligen hade man under uppförandet av radhusområdet dumpat allt skräp och bråte i en väldig hög, vilken man sedan odlat billigt gräs över. Lilla Kullen var visst en soptipp.

Men vi var ju fortfarande barn, verkligheten hade ännu inte segrat, och sålunda broderade vi ivrigt ut den knapphändiga information vi fått. Snart var det inte bara byggmaterial som doldes i kullens mörka innanmäte, utan också bomber, granater, radioaktivt avfall och förolyckade byggarbetares förmultnande kroppar. Och därmed hade Lilla Kullen förvandlats ännu en gång – från idyllisk lekplats till soptipp till en förtäckt koncentration av omedelbar fara.

Förvandlingen hade dock en oväntad effekt. I takt med att Lilla Kullen blev en alltmer farlig plats att vistas på, blev den också en alltmer populär lekplats. Faran hade alltså en förtrollande, förförisk effekt på oss. Vi drogs till den. Som flygfän till elden.

Och om man skulle tonsätta denna dragning, då skulle ju Mogwai vara ett givet val. De skotska postrockarna har nämligen inte bara tagit sitt namn efter det oskyldiga, duniga djur som förvandlas till ett livsfarligt odjur om man matar det efter midnatt, utan deras musik karakteriseras också av samma slags förtäckta fara. Det spelar ingen roll om bandet plockar försiktigt på strängarna eller spelar ömt på pianot – det döljs alltid, alltid något betydligt mer farligt och våldsamt i mörkret därunder.

Med åren kom Mogwai att blotta huggtänderna alltmer sällan, men det gjorde ju såklart bara deras musik än mer hotfull, på samma vis som att de mest skrämmande skräckfilmerna är de som avslöjar minst. Under åren 1999 till 2001 formtoppade gruppen, och det var också då de släppte albumet Rock Action, på vilket den makalösa, tio minuter långa låten 2 Rights Make 1 Wrong återfinns – komplett med plockande gitarrer, vrålande feedback, orgel, blås, stråkar, skorrande robotröster och skanderande körer. Och banjos. Ja, 2 Rights Make 1 Wrong är faktiskt en såpass komplett och perfekt låt att varken Mogwai själva eller ens genren postrock någonsin återhämtat sig riktigt. Och när man sedan tänker efter och inser att man inte ens sörjer detta till synes beklagliga faktum, då inser man också exakt hur fulländat den skotska gruppens mästerverk faktiskt är.

50X5:35: Criminology

batarmotstrommen@hotmail.com (Fredrik Franzén) — Fri, 08 May 2009 15:37:00 +0000

Robert ”RZA” Diggs tvivlade inte för ett ögonblick på Wu-Tang Clans potential. Så snart den epokavgörande debuten Enter the 36 chambers blivit just den gränslösa succé han hela tiden räknat med, skred han till verket med nästa fas i sin plan. Inspirerad av militära och politiska taktiker som Sun Tzu och Niccolò Machiavelli, övertalade han det nio man starka kollektivet att inte spela in den uppföljare alla väntade på utan istället skriva personliga kontrakt med olika skivbolag, samtidigt som de fick lova att medverka på varandras soloalster. Och taktiken fungerade. Fenomenet Wu-Tang Clan spred sig som en löpeld genom den amerikanska musikindustrin, och trots att medlemmarna släppte sina alster på monstruösa bolag som Sony, Geffen, Def Jam och Loud, var det ingen som vågade neka RZA att sätta sin karaktäristiska rakbladslogga på varje omslag. Wu-Tang Clan, under ledning av sin smått genialiske klanledare, lät sig inte kontrolleras av industrin. Tvärtom. De kontrollerade industrin.

Men ingen militär eller politisk list fungerar om man inte backar upp den med någon form av kraft. Och Wu-Tang Clans kraft var ju såklart medlemmarna själva. Kollektivet är ett unikum i musikhistorien. U-God, Inspectah Deck, Masta Killah och RZA själv är alla fantastiska MC:s, och den enda orsaken till att de inte är mer erkända än vad de faktiskt är, är att de alltid stått i skuggan av fyra av de mest fängslande rösterna i hiphopens historia – GZA, Raekwon, Method Man och Ghostface Killah. Addera sedan den minst sagt originella, skogstokiga snuskhummern Old Dirty Bastard samt RZA:s banbrytande produktioner, och summan blir just den okontrollerbara invasionsstyrka som Wu-Tang Clan var under sin storhetstid.

Först ut av soloalbumen var Method Mans strålande, sönderrökta lovsång till jazztobaken: Tical. Därefter följde Raekwons tematiska gangsterepos Only built 4 cuban linx – i min mening inte bara klanens bästa album, utan också det bästa hiphop-album som någonsin spelats in. Raekwon, uppbackad av samtliga nio klanmedlemmar, levererar knivskarpa berättelser om en desperat själs uppgång och fall. Texterna är så häpnadsväckande nyanserade att man aldrig riktigt begriper om de där snörvlande lätena uppstår när mannen gråter eller snortar kola, och än idag, ett och ett halvt decennium senare, hittar jag nya detaljer och ingångar i den fascinerande snåriga brokaden av litterära krumbukter, smutsig Staten Island-slang och sjukt obskyra referenser. Som om det inte var nog, ackompanjeras dessutom texterna av RZA:s kanske mästerligaste produktion någonsin – sprängfull av rostiga bilvraksbeats och trasiga men tårdrypande filmstråkar.

Och det är såklart helt omöjligt att välja en favoritlåt från ett fullkomligt perfekt album, men om jag ändå ska försöka, får det nog bli Criminology. Inte för att låten är bättre än någon annan, men däremot är den albumets mest offensiva spår. Beatet är direkt aggressivt, och Raekwon och Ghostface spottar ur sig texterna så intensivt att man riktigt kan höra hur de kippar efter andan mellan raderna. Och de är ju ändå proffs. Personligen hinner jag inte hämta andan förrän de fyra minuter låten varar är över. Och nästa perfekta låt tar vid.