Gaby And The Guns är bandet som beskrivits som ”Lunds bäst bevarade hemlighet”, men efter mediehyllningar, ett uppträdande på SVT och en ny EP kan de inte riktigt längre beskrivas med dessa ord. Deras speciella, förföriska svenska pop har släppts lös och de är fast beslutna att fortsätta erövringen.
    Jag träffar två tredjedelar av bandet, Gaby Ryd och Jens Almqvist (fattas gör Johannes Ekdahl Du Rietz) på ett stökigt Malmöcafé.
Ni har spelat ihop i snart två år nu. Hur har ni utvecklats?
    – I början var det jag som hade låtar som verkligen var mina, och jag ville att dom skulle spela precis som jag sa att dom skulle spela. Det var min grej helt enkelt, och jag ville att det skulle vara det, säger Gaby.
    – Det var ju två år sen, säger Jens, och då var vi mer kompband. Vi spelade runtomkring henne. Men det är ju inte så inspirerande att vara någons kompband, så vi blev ett band istället. Även om det fortfarande är Gaby som gör dom avgörande dragen i dom flesta låtar, så gör vi musiken tillsammans.
Berätta om resultatet av detta, EP:n.
    – Resultatet är superbra, något vi är väldigt stolta över. Vi har inte fått nån hjälp utifrån utan verkligen gjort allt själva, och våra olika krafter har verkligen förenats, vi har kunnat ta vara på allas talanger. Det är inte bara Gaby, utan Gaby And The Guns.
Och vart vill ni?
    – Det som jag tycker är gött med att vi sjunger på svenska är att vi vill vara i Sverige, det känns bra att sjunga på svenska och vi vill stanna här ett tag. Med många band är dom här typ ett år och ska sen direkt leta sig ut och tänker knappt på sin publik i Sverige. Dom åker iväg och så ser man aldrig dom. Jag vill att det ska bli personligare än så, säger Gaby.
    – Man tänker på dom gamla pophjältarna från Sverige, det är ju ändå så man vill bli liksom, säger Jens. Hellre vara med i en vispopbok än att vara med på Absolute music-plattan.