Ronderlin släppte sitt debutalbum Wave Another Day Goodbye 2002, en skiva jag tyckte mycket om och lyssnade flitigt på. Fem år senare kommer äntligen uppföljaren The Great Investigation, och jag är slagen med häpnad. Skillnaden är markant. Där debutanterna nöjde sig med ren och stämningsfull gitarrpop har Ronderlin anno 2007 mognat och plockat upp synthen, det instrument som dominerar ljudbilden på skivan. Inte nog med att förnyelse alltid är en god idé, den tillför dessutom det där lilla extra för att göra bandets musik riktigt spännande.
    I låtar som Hands and Feet och Three Times närmar man sig fulländning, och jag undrar varför inte Ronderlin, med sin osvikliga känsla för melodier, fått mer uppmärksamhet i popsverige. Är det månntro för att Kalle Grahm kan sjunga rent? Jag tycker att det är sympatiskt, men tyvärr tar alla falsksångare alltför stor plats.