Ska man sammanfatta The Love in Every Bar med två ord så får det nog bli orden finstämt och lagom. Det handlar om en lågmäld blandning av lika delar folk och americana, oftast till enkelt komp. Kelly har en mjuk nyanserad röst som påminner en hel del om John Mayers. Lägg till det de obligatoriska texterna om hjärta och smärta och ni har en ganska god idé om hur det här låter. Kelly Dalton placerar sig genremässigt någonstans i gränslandet mellan ovan nämnde Mayer och alternativcountrylegenden Ryan Adams. Min mening är dock att han hade tjänat på att vässa till kanterna lite grann, för nu låter det ofta alldeles för snällt och slätstruket. Han är den snälle killen som sitter i din soffa och spelar upp sina allra vackraste låtar om kärleken, fast du egentligen hellre hade velat att han skulle våga ta mod till sig och kyssa dig. Ett gott hantverk, men inte nog catchy eller originellt för att fånga mitt intresse mer än för stunden.