Pink Floyds gamle strängbändare, och frontman sedan den avlägsna Roger Waters-tiden, bjöd i mars förra året in gubbarna David Crosby, Graham Nash och David Bowie till denna kväll där ljudbilden (som vanligt) bara nästan matchade ljusarrangemangen.
    Efter inledningen tragglas hela Gilmours saggiga platta On an Island igenom innan fler Pink Floyd-låtar tillåts braka loss och inte oväntat fortsätter man gäspa rakt igenom konserten trots att några av de låtar som gjorde störst avtryck på en ung Gary spelas upp. Hade hoppats att Gilmour skulle spela med mer intensitet än han mäktar med… Coverkänslan finns där alldeles för tydligt, dessutom så är ju alla på scen gamla gubbar (utom Bowie somfortfarande känns fräsch). Pink Floyd upplevs i alla fall bäst i original.