Till prenumerationssidan Länk till PDF-fil
Annonser

 
     
 
  Petter
God Damn it
Universal
 

Söderkisen som en gång gav den svenska hiphopens kommersiella break ett ansikte är idag lite av en björnfader i sitt game. Petters sjätte album har nu kommit och vare sig det är med kärlek, hat eller hatkärlek så spetsar hiphopsverige fortfarande sina öron.
    Alltsedan debutalbumet Mitt sjätte sinne har jag ofta upplevt det som att Petter släpat Timberlandkängorna i en grådisigt Stockholms¬romantisk underton. Med jämna mellanrum har smoggen brutits av med ett ljus – En banger, Tar det tillbaka och Storstadsidyll är några exempel. Så när God Damn it (med Petters hittills helt klart snyggaste konvolut) kläms in genom mitt brevinkast är entusiasmen inte överväldigande. Den gallsura eftersmaken från singeln Det går bra nu sitter måhända kvar lite latent. Men redan i takt med första genomlyssningen slås jag av hur merparten av skivan faktiskt är något annorlunda.
    Introt slår igång med en alert trumloop och Mikael Persbrandt agerar allvarsamt språkrör för Petters hiphopkänslor. Med pampig produktion av Snook-rapparen Kihlen sparkar singeln God Damn it sedan igång. Det är ett solklart singelval, men som annars mest är tråkig paragrafhiphop och som inte heller speglar resten av albumets innehåll. Tillsammans med Säkert!-Annika Norlin byggs låten Logiskt upp till en ganska vacker självrannsakande berättelse om spånken, kärlek och gråsinnena. Visst må det hela vara väldigt tralligt och poppigt, men det fungerar ändå bra med sin lekfulla kontrast mellan tonerna och orden.
    Först halvvägs in på plattan kommer paradnumret Frustration. Det är ärligt, enkelt och långsamt headnoddande när Petter återigen blickar inåt och Ken Ring körar till ett släpigt beat signerat Ishi. Se dej igen med sin enkla danstakt och Goda dagars magi med 80-tals trummor och The Embassy-sampling är två spår som undgår att fånga mig – men ändå känns lockande och intressanta. Samarbetet med Freddie Wadling i Soptippsvärld är bäst beskrivet som mäktigt. Petter talar visdomsord om arvet vi efterlämnar (dags att sälja sin SUV nu?) och Fille rundar lågmält av innan refrängen vältrar ut och lockar fram gåshud.
    Gamla ränder sitter givetvis svagt kvar och Fresh, Stor stil och Ställ dig upp/Rör dej in är därför exempel på den mer intetsägande och tråkiga slentrianmusiken som på tidigare Petter-album fått ännu mer utrymme. Skivans helhet och slutbetyg dras därför ner, men klart står i alla fall att det för en gång skull känns som att Petter vågar ta ut svängarna och ge efter för lite mer lekfullhet och spontanitet. Han har tidigare nosat på bland annat trubadur¬musiken och framförallt klubbhiphopen, men det är först nu som det mer fulländat resulterar i nya grepp med en mer imponerande bredd.

Erik Hjortek
 
     
 
Joel Alme
Molina And Johnson
Roger & The Rockets
First Aid Kit
HIM
Lightspeed Champion
Marie Glad
Fanfarlo
Sweethead
Marionette
Fler recensioner
 
     
 
 
 
 

Bookmark and Share

 
info@groove.se   Box 112 91, 404 26 Göteborg    Telefon 031-833 855   Ansvarig utgivare: Gary Landström