Jag charmades av Elin Sigvardssons enkla men varma debut Saturday Light Naive och det trots att jag vanligtvis har svårt för allt som kommer från Winnerbäck-land. Men det var fyra år sedan nu och det är en annan artist som jag möter på A Fiction. Numera har hon lagt till mellannamnet Ruth och gör välproducerad mogen singer/songwriter-pop. Borta är dragspelen och det hemvävda soundet och i dess plats finns sober elgitarr, piano och stråkar.
    Skivan öppnar förvånansvärt svagt med tråkiga The War och ljumma Magnus Carlson-duetten Saviour. Men det blir snart roligare med vackra balladen Rainy Heart komplett med springsteenskt piano. Tyvärr följer ett block med radiovänliga men släta poplåtar, däribland singeln Antidote som är ganska trist. Här någonstans var jag beredd på att räkna ut A Fiction men de sista fyra lite lugnare låtarna på skivan är bland de bästa jag hört av Sigvardsson. Suveräna How You Dug Your Own Grave är plattans självklara höjdpunkt. Överhuvudtaget övertygar Sigvardsson betydligt mer när hon drar ner på tempot. Skivan avslutas med en vacker stegrande stråkförsedd evighetsmelodi och jag är – trots den ojämna vägen dit – återigen såld.