Dessa norska gutter presenterar på sitt debutalbum något som utan omsvep skulle kunna benämnas neandertal metal. Om man bara lyssnar och blundar så tänker man teknisk death metal. Musiken låter primitiv (fast den egentligen är väldigt välspelad och ”musikaliskt korrekt”, för att inte säga teknisk) och med titlar som Beast Man, Bonethrone och Blood verkar de även vilja förmedla ”grottmannens poesi”. Leadgrowlaren Per Spjötvold kan inte heller med bästa vilja anklagas för att vara någon skönsångare.
    Bandets scenkostymer består av djurhudar, kranium och blod. Något slags Manowar möter Mayhem-syndrom.
    Spektakulärt? Ja. Kontroversiellt? Föga. Ingen lär i dagens luttrade klimat uppröras av deras uppsyn. Möjligtvis roas. Rent musikaliskt känns det hur det än är som skapligt intressant och kompetent och det är trots alla visuella och teatraliska ansträngningar ändå det viktigaste.