Tro mig, alla vänner av Lundell, Eldkvarn och Magnus Johansson kommer att älska detta. För här har vi en livs levande kronprins i rakt nedstigande led från Kungarna av Broadway i gubbrockens förlovade land. Fredrik Jonsson har samlat en hord kompetenta musiker, som innefattar halva Winnerbäcks kompband Hovet, för att spela in sin första riktiga studioplatta. Och visst finns det spår även av östgötakollegan Winnerbäcks patenterade visrock i Fredriks musik. Särskilt framträdande blir det i plattans bästa låt, den inledande och otroligt medryckande Glad att jag tagit mig hit. Den nyblivne 30-åringen sjunger om uppväxtåren, hur han plötsligt insett att han blivit vuxen och såklart om kvinnorna som passerat revy. Det känns äkta, ärligt och han använder ett språk som känns naturligt. Röstmässigt så associerar man direkt till Lundell och Plura. Själv är jag speciellt förtjust i upptempolåtarna, men faktum är att de flesta låtarna på Aldrig som dom håller riktigt hög kvalitet. En stark debut av denna Kisa-son som hade varit värd en lansering på ett större bolag. Jag ser med spänning fram emot att se honom live under våren.