Det finns något här som får en att spetsa öronen. Det finns något som man anar, något annalkande, något smygande som man önskar veta mer om, som man önskar ska visa sig och skimra.
Det kommer redan från början. Cigarettes & porn stegrar från akustisk gitarrballad till minimalistisk epik, precis som mycket annat på Naked girls – det blir som ett schema över ett mycket kuperat landskap. Det är lugnt, det är skirt, det är intensivt och ökar, det svalnar, det ebbar ut; åter igen bara för att börja om. Och det händer igen, kommer att hända igen. I grunden finns det oftast ett balladskimrande, singer/songwriter-, ja, nästan trubaduranslag, oavsett genre, som oftast berikas med något, andra kryddor, andra instrument, allt som leder till att öka, fylla ut och kanske till och med förändra den inledande känslan, det inledande, ibland felaktiga första intrycket. Både lite nord- och östeuropeiskt, europeiskt och lite amerikanskt, samtidigt också geografiskt obundet.
Jag gillar upplägget, jag gillar arrangemangen, hur allt är uppbyggt. Därför känns det så trist att några av låtarna känns lite väl långrandiga och går lite på tomgång, som aldrig helt och hållet kommer upp i den standard, den intensitet man vill efter att ha hört några av de mer dynamiska. Några låtar på Naked girls är riktigt, riktigt bra. Men som helhet blir det ofta mer charmen som dröjer sig kvar. Och det räcker långt. |