Trots att What you hide in your hand är en välproducerad historia berättad av ett gäng riktigt tajta musiker känns det genom hela plattan som att någonting saknas.
    Storslagen pianopop måste innehålla något mer än falsettsång och imiterad Coldplay-feeling. Den måste ha slagkraftiga och högljudda peakar men också vara originell på mer än ett sätt för att bli något annat än tråkig och rent ut sagt onödig. Speciellt med tanke på att denna subgenre ofta har väldigt lätt för att bli slätstruken och/eller smörig om man inte ständigt ruskar liv i den.
    Anywhale lyckas inte direkt med något av det ovan nämnda och placerar sig därför i “bättre-lycka-nästa-gång-facket”. Potentialen finns där men det gör inte det överraskande resultatet.