Svensk country har väl aldrig varit upphov till några större upplevelser för mig, men Västerviksbandet Abalone Dots debutskiva From a safe distance som kom förra året var en riktigt trivsam bekantskap. Trots att inte ens ett år gått så står redan uppföljaren klar, och i sommar väntar ett framträdande på Allsång på Skansen, som för övrigt verkar vara det enklaste sättet att bli folkkär nu för tiden.
    Och ni som gillade förra plattan kommer inte att bli besvikna, Traveler rymmer ännu mer av den softgrass som bandet gjort till sitt varumärke. Kanske kan man kalla Abalone Dots för ett småländskt svar på Calaisa fast med mer attityd och känsla. Det hörs att bandets medlemmar är duktiga instrumentalister och stämsången sitter som ett smäck. Den här plattans svaghet är istället att låtmaterialet är ganska ojämnt. Oftast känns det genuint och svängigt, men ibland såsar man ner sig i Jill Johnson-land och allting känns istället bara avslaget och utslätat. Kan man bara skala bort en del av dussinlåtarna och våga sig på en lite råare produktion nästa gång så har det här bandet alla chanser att bli Sveriges svar på Dixie Chicks.