Jag har ofta irriterat mig märkbart på Timo, på hans helyllighet och påtvingade konstigheter. En man som skaffar barn hit och rakar katter dit med en snudd på manisk fanskara, och med något slags medfött SVT-skimmer som bara får publiken att smälta. Som små chokladrutor över ett trånande stearinljus. Den perfekta mediemannen, Timo.
Här kommer då dennes fjärde album, som består av covers, de flesta B-sidor från hela karriären, men även fem nya låtar. Och alltså, det är ju årets julklapp. Jodå. Även om det genomgående temat är något slags ”spröda känslosvallande tolkningar på dina favorithits, av din favoritpopkärlekspojke”. Men vafan, det gillar vi. Faktiskt. För kanske är det bara den kommersiella faktorn som överväldigar mig, men detta är så lättillgängligt att jag faktiskt… Gillar det. Låtmässigt finns det mesta från In Flames (helt okej) till Sugababes (helt otrolig) och mellan det lite halvhjärtat ledsen-poppojke-med-gura som hade kunnat slipas bort. Men Dirty work alltså, och You get what you give – vilka genidrag. Åh Timo, lilla kärlekspojke, åh som jag smälter. Signera mig nu. Skoja. Eller gör jag? |