Även om jag hintat om det tidigare så kan jag inte sluta, jag kan inte låta bli att uppmana alla att kolla in Caprices Improvisational-serie. Jacob Karlzon står för det tredje albumet i serien, allt inspelat enligt samma premisser: nattetid, på samma flygel, i samma lokaler, bara en ljudtekniker som sällskap, och musikern får veta temat för improvisationen strax innan allt ska spelas och spelas in.
Temat denna gång: Maurice Ravel. Och även om man inte är någon hejare på Ravel, även om det man kanske bara nickar igenkännande åt är Bolero-tonerna när de dyker upp, så är det en igenkänning, ett återmöte av något man i periferin glömt och upptäcker att man saknat. Det är ömsom vackert och ömsom äventyrligt; Jacob Karlzon lyckas fånga det flyhänt flyktiga i en fras och hålla kvar det och lösa upp det i intet bara för att sedan hitta det igen. Som porlande vatten, som enträgna flygfän som aldrig irriterar. Improvisational är en idé och ett koncept som bara känns mer och mer omistligt. |