Det är så lätt för recensenter att hylla debutplattor, som till exempel Anna Järvinens Jag fick feeling. Desto svårare blir det då för artisten att följa upp det som höjts till skyarna. Tänker jag. Anna Järvinen har valt att inte göra det så himla svårt för sig. Hon fick mer feeling. Men den här gången får elgitarren ibland vara med och leka med den akustiska samt det försynta pianot.

Anna Järvinen kommer så nära så nära att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. Hennes söta spröda röst hittar in. Järvinen har fattat vad popmusik handlar om – melodier. Ljuva toner och handen i hjärtat-texter. Singeln Äppelöga får det att kännas som vår i min mage, med behagliga munspelspartier och charmigt gitarrintro. Hoppfullt.