Eh, det är väl inte det man tror, att en supergrupp om elva personer från Island, med medlemmar från Múm, ska låta som en balkansk stororkester. Men just så är det. Och man får ändå säga att man i början får mer än sin beskärda dos av tutande, även om man gillar det och tycker det är medryckande, för det är det.
    Men snart inser man att det inte egentligen handlar om att framföra ren balkanmusik, för resten av albumet rutar mer och mer in sig i de episkt isländska musikaliska snåren, även om de stora blåsen kommer och distraherar och tar bort fokus emellanåt, fastän de också berikar. Och fastän man tycker sig på ytan hitta enkelspårig etnokarneval finns det hela tiden nyanser som man upptäcker undan för undan, om man bara vill och orkar. Det finns så mycket som ryms bortom det som på förstone verkar vara samma melodier och intervaller. Det är dock allra bäst när inte alla de festmelodiskt klezmertangerande blir uppenbara, då blir hela den andra dimensionen också uppenbar, gärna lite kaotisk och tyngre, som i Winding horo emellanåt. Men kanske det känns som lite knagglig variation. Skulle dock gärna se dem live, utan tvekan.