Emmon är oförarglig. På samma vis som moderskeppet Paris en gång i tiden var tandlös popmusik med viss charm är Emmon blasé electropop med en refräng här och en syntslinga där som är rätt bra, medan mycket inte gör något djupare intryck.
Jag saknar tryck på Closet wanderings, både röstmässigt och basmässigt. Mycket av materialet är bara platt i det hänseendet. Undantaget är Lady Gaga-minnande Lips on fire, där glimrande syntslinga, fastnande refräng, bra bas och lite attityd i sången samlas i en och samma låt med väldigt lyckat resultat. |