Tyvärr Pauline, det finns ett par anledningar att jag inte går igång på Never said I was an angel. Dels så låter din popsoul för mjäkig och försiktig, och titeln blir gravt missvisande eftersom man väntar sig en platta med riv och kraft och får alldeles för tillrättalagda och välslipade låtar. Denna gulliga mjukissoul är så glättig att inget fastnar, en risk man så klart tar när man siktar efter att den genomsnittlige lyssnaren ska gilla ens musik. Dessutom så blir man alltid besviken på avsaknaden av självförtroende som får artister att lägga med en gammal hitlåt på en ny platta. Jag var en av dem som gillade Running out of gaz när Pauline dök upp 2003, men varför man lägger med den på hennes platta 2009 är för mig ett mysterium. Våga gå vidare och tro på din nutid och framtid om du vill satsa på musiken. Du bör ju tro på dig själv i alla fall, även om inte jag gör det.