Helena Arlock är visst lite av en enmanscirkus. På solodebuten Old dirty hound står hon som producent, hon sjunger, hon spelar cello, klaviatur, elgitarr, slagverk och vinglas och lite annat smått och gott. Ett par andra musiker medverkar visserligen, men det råder ju knappast någon tvekan om vems stund i ljuset det här är. Och det gör det ju bara än mer imponerande att det låter såpass proffsigt som det gör. Samtliga sex låtar har sin självklara plats, arrangemangen är oklanderliga, och det råder en konstant varm och intim stämning under de 20 minuter EP:n ljuder. Måhända är det lite uddlöst – kanske låter det emellanåt lite väl mycket så som svensk indiepop generellt låter anno 2009 – men det beror förmodligen bara på en inledande osäkerhet, vilken den uppenbarligen begåvade Arlock snart kommer att skaka av sig.