Ganska omgående i mitt lyssnande på Kokoo girl inser jag att Jaqee skulle kunna ta över där Lauryn Hill lämnade stafettpinnen. Med sin lekfulla frasering och eklektiska musiksmak som ändå är djupt rotad i rytmer och grooves är Jaqee perfekt i rollen som den konstnärliga och känsliga soulstjärnan som går sin egen väg. Hoppas inte väntan blir för lång bara, för det är inte lättviktiga Kokoo girl som kommer att lyfta henne till internationell stjärnstatus.
För Jaqee har ju nämligen allt, och jag har följt henne länge nu. Utseende, charm, röst, karaktär och begåvning finns i övermått. Det går helt enkelt inte att ogilla henne även om man skulle vilja. I och med denna platta räknar jag med att hennes hundår i branschen är gjorda och att genombrottet väntar runt hörnet. En ordentlig kraftsamling med totalt fokus på att ta sig till nästa nivå krävs dock. Hon behöver finna och formulera pregnanta tankar samtidigt som hon behåller en tillgänglighet för poppubliken. Hon behöver koka ner det hon producerat och gått igenom hittills i livet till tio självklara och starka spår som bottnar i den allmänmänskliga upplevelsen, då blir hon sannolikt gigantisk! Jag tror hon har det i sig. I det perspektivet är baktaktsgungande Kokoo girl bara ett steg på vägen. Men det är i rätt riktning, och nu har hon fått det ur sig. Dags för det riktiga eldprovet då. |