Femte gången gillt. Sveriges argaste hardcorepluton är numera gamla i gemet. Men icke desto mindre inställsamma, det är samma furiösa driv som innan med den lilla skillnaden att de nuförtiden kostar på sig att vara lite mer nyanserade. Det är milsvid skillnad mellan 1996 års EP, ursinniga Stronger than ever, och dagens Raised Fist. Och ändå inte. Då drog det åt Cro-Mags och Black Flag, idag återfinns de influenserna utdrygade med metallinfluenser och jag applåderade det steget när det togs på Dedication från 2002.

         Misstaget som gjorts sedan dess är att utgå från att det receptet är det enda rätta. Med den potential som finns i bandet hade jag gärna sett att Raised Fist tog ytterligare ett steg framåt med denna giv. Det är dock fortfarande högklassig hardcore, det har det alltid varit, där Slipping into coma och öppningen Friends and traitors är bland det bästa bandet släppt från sig.