Efter mycket om och men och många fram­flyttningar av släppdatumet är den här – uppföljaren till With blood on my hands. Det är inte utan att man drar en lättnadens suck och konstaterar att bandet fortsätter abonnera på sitsen som Sveriges motsvarighet till Foo Fighters eller, säg, dEUS. Approachen är mognare och mer genomarbetad viket sätter igång funderingarna över om detta ändå inte är Andreas Söderlunds skötebarn trots allt. Tro mig, ingen skulle bli mer lättad än jag om Niccokick fick stryka på foten till förmån för detta.

         Man har, tillsammans med Ryan Hewitt som stått bakom Red Hot Chili Peppers och Alkaline Trio, producerat fram ett fylligt album fullt av melankoliska tongångar blandat med ett slagkraftigt sound som om livet hängde på det. Och man kommer undan med det, man undviker klyschorna.

         Invändningen är att albumet blir för jämntjockt utspritt på ett fullängdsalbum, något som vägs upp av titelspåret, Get out of bed, 1993 och första singeln The emperor’s new clothes (vars video helt oförståeligt nyligen klassades som ”olämplig för minderåriga” på YouTube). Mer av den varan och betyget hade blivit högre.