Daniel Gilbert. Eller Hurricane Gilbert om man så vill. Länge bakgrundsmusiker åt exempelvis Broder Daniel. Ännu längre Håkan Hellströms musikaliska själsfrände och sidekick. Men nu är det dags för göteborgaren att träda fram ur skuggan och släppa lite eget material.

Och nog märks det att mycket har grott i hjärtat på den 35-årige orkanen. Det är inte mycket krusiduller, Gilberts solodebut handlar om ett tio spår starkt folkrocksmedley – energifyllt, göteborgskt och aningen brötigt. Rösten får nog inte ett högre betyg än ”sådär”, men så länge den är bättre än min egen och musiken håller beaktningsvärd klass är det klart godkänt.

Den till flickvännen dedikerade Damn city lights, bultande Maelstrom och rockpjäsen Bones sitter alla fint i vintermörkret och gör Gilberts debut till hyfsat skön musiklyssning. Det känns aldrig lika känslomässigt pulserande som hellströmska kompositioner eller BD-toner, men fullt godtagbart i all sin oblyghet. Frågan är bara hur länge Gilbert vågar stå på egna ben innan han gömmer sig bakom någon annan artist igen.