Maskinen behöver nog ingen större presentation efter hiten Alla som inte dansar och efterföljande singeln Sergertåget, där deras skoningslösa blandning av rap, bailefunk, house och techno inte går att missta för något annat än Afasi-Herberts och Slagsmålsklubben-Frejs korståg mot allt vad hiphop-konventioner heter. Som väntat är det samma outtröttliga dunka-dunka som genomsyrar praktiskt taget hela Boyz II men medan duon häver ur sig otroligt röjig, urspårad och kompromisslös partymusik – som fungerar allra bäst ett par låtar i taget.

Allt spretande och all oförutsägbarhet på skivan blir framåt de sista spåren svårare att smälta och frågan är väl hur pass fräscht, vitalt och genuint roligt det här kommer att kännas om säg ett halvår. Detta förtar dock inte hur fantastiskt kul det är att åtminstone för tillfället låta sig dras med i Maskinens kaxiga och långfingerprydda segertåg mot allt vad mossiga hiphoppuritaner tycker är rätt eller inte.