Det var mig de gav uppdraget. Det omöjliga uppdraget att lansera Eric Hassle i Musiksverige. Först blev jag något stum, sedan skrattade jag. Sedan grät jag.

                ”Herregud, hur har ni tänkt er detta? Han är ju den i särklass mest ointressanta artist under 00-talet”, sa jag sakkunnigt.

                Vi vet, men det är ditt jobb. Du har ju pennans makt, svarade chefen och sedan viskade han, för att hjälpa mig lite på traven: börja med håret hans.

                Medan jag slet mitt eget hår skrev jag det första pressutskicket om hans röda frisyr som står rakt upp precis som Kramer i Seinfeld. ”Det är få artister som har en sådan röd frisyr som Eric Hassle”, skrev jag och skickade utskicket till Musiksverige. De tog in det direkt, jag har ju pennans makt, men sedan blev det genast svårare. Vi hade ju redan spelat ut vårt främsta kort, frisyren. Jag ringde till skivbolagschefen, som berättade att Hassle varit i England.

                Det var riktigt bra information. Inte många rödhåriga har ju varit i England. Eller jo. Det förstås. Men inte många svenska artister med röd Kramer-frisyr har varit där! Jag skrev ett nytt pressutskick.

                Men Musiksverige började bli misstänksamma och ställa följdfrågor.  Vem var han, denne Hassle? Kunde han ens spela?

                Att han kan spela råder det inga tvivel om. Problemet var ju bara att Hassle är den i särklass mest ointressanta artist under 00-talet. Detta fick bara inte avslöjas! They where on to me, så jag var allt lite svettig under armarna när jag berättade att Hassle gått i musikskola under flera års tid. 

                Musiksverige sade att det var intressant, men signalerade att de började tröttna på lanseringen av Hassle. Att de ville se honom visa sina skills.

                Kris! Detta fick bara inte hända, inte ännu, vi behövde bara några veckor till av full medial uppmärksamhet, då skulle vi klara det omöjliga.

Då kom jag på en snilleblixt. Hassle är en av få artister idag som lanseras på detta mainstreamsätt, kanske är han den enda. Jag gick in på kammaren och skrev ett nytt pressutskick.

                ”Hassle lanseras!” löd rubiken. Sedan stod där att ”Nu lanseras Hassle och det är ingen annan artist som får någon lansering idag, och DÄRFÖR är Hassle den i särklass mest intressanta artisten just nu”. Skrivet med pennans makt, naturligtvis.

                Vi tog oss en bra bit på den metoden. Radiotid, festivalgig, såna grejer. Nu saknade vi bara en framsida på Dagens Nyheter som kronan på verket. Då skulle vi vara i hamn, då skulle ingen kunna misstänka det vi försökt dölja från första stund.

                Jag gjorde en 180. Istället för att fortsätta berätta om alla skivbolagsmuskler som höll upp Hassle skrev jag, med pennans makt, till Dagens Nyheter att ”Hassle är den mest oupptäckta artisten under 00-talet”. 

                Succé! Han hamnade på framsidan under rubriken ”Oupptäckt” och än så länge har ingen upptäckt vår bluff. Peppar peppar.