Clinic fungerade egentligen aldrig mer än på papper. De är en popteoretisk skrivbordsprodukt. Kirurgmaskerna på scenen säger allt: de dissekerar – nej, obducerar – rockhistorien, fyra par stadiga händer med steriliserade instrument på jakt efter en själ att skära bort.
    Trots det så började det lovande. När deras tre första EP kom för sisådär tio år sedan så målade de upp en fantasieggande bild av hur The Velvet Underground hade låtit om de hade spelat postpunk i Liverpool 1979. Efter det har varje platta varit poänglösare än den föregående och Do it! är deras mest motbjudande Frankenstein-projekt hittills. Den här gången är det garagepsykedelian de ger sig på, med feta fuzzpedaler, piporgel, tremolo och svävande flumsång. Plus, natürlich, gruppens standardingredienser: stelbent mangel och inte en trallbar melodi så långt örat når. Att de fortfarande får ge ut skivor är inget annat än ett mirakel – eller styggelse kanske snarare är ordet?