På en EP med fem låtar som totalt klockar in på strax över 13 minuter hinner göteborgarna i Samtidigt som besjunga sina brustna hjärtan ur så många vinklar som det är praktiskt möjligt. I barndomsvännernas energiska punkpop hörs tydliga influenser både från Buzzcocks och stadens store son Håkan Hellström, och den göteborgska andan ligger som en tung öldoftande fond över hela EP:n.
    De välformulerade texterna varierar olycklig kärlek med desperation, och även om Denna sida mot fienden inte tillför mycket nytt så är allt framfört med sådan uppriktighet att man inte kan låta bli att tycka om det. Som ett Hästpojken minus drogromantik plus självdistans är Samtidigt som ett ovanligt begåvat alternativ i den västgötska popfloran.