Eagles Of Death Metal, The Hives och Jon Spencer har alla fått mig att beundras av det och till och med tittat lite så där svenskt avundsjukt på dem för det. Och den humoristiska stela överläppsattityd som Apa State Mental levererar på sitt debutalbum hör definitivt hemma i sällskapet. De kastar sig ut direkt och spelar precis vad de vill utan att linda in det i några, åtminstone för genren, onödiga omvägar.
   På bästa punkrockmanér bakar Apa State Mental in 16 låtar på den dryga 30 minuter långa skivan vilket egentligen innebär både för- och nackdelar. De går rakt på sak och kör igenom nästan varje spår med en energi som vore det deras sista spår. Men de riskerar också att det medvetet enkla och förutsägbara blir tråkigt. Tråkigt blir det nu inte, men den intensitet som skivan bygger kring har svårt att orka hela vägen fram. Efter att jag med glädje lyssnat till två tredjedelar av skivan börjar tyvärr intresset avta allt mer. Men bandet löser det på bästa möjliga sätt. You wanna är skivans näst sista, och tillsammans med inledande Plastic man dess bästa spår. Och med den är den huggande frenesin snabbt tillbaka igen.
    ”Where’s the energy?” frågar sångaren Jacob Zetterlund i Roll up. Den är precis där den ska vara.