Gitarrvirtuosen Stefan Rosqvist är tillbaka, den här gången med sin första skiva i eget namn.
    Det är en riktig buffé av olika stilar och smaker vi bjuds. Med rötterna i hårdrockens skalor rör han sig smidigt genom genrer som blues, folk och funk med samma självklara och distinkta steg. Tillsammans med musiker som gitarristen Bo Eriksson från Ominox och Peter Wildoer från Darkane så har Stefan gett sig ut på ett instrumentalt äventyr utan några som helst begränsningar. Man kan riktigt känna hur melodierna lekts fram och skiftningarna i tempo och intensitet gör att man aldrig tappar fokus från låtarna. Ska man hitta några jämförelser bland andra gitarrister så är väl namn som Joe Satriani och Steve Morse de första som dyker upp i mitt huvud.
    Kanske kan man tycka att det emellanåt blir lite väl mycket gitarronani och flummiga utsvävningar, men det hör liksom till genren. Kort sagt en jämn och tekniskt fulländad platta från en av Sveriges många talangfulla gitarrister som tyvärr verkar i det dolda. Bästa spår: Singlemalt.