Jag känner mig lika lycklig som en fattig luffare som upptäcker att det regnar tusenlappar från himlen. Där är en till! Och en till! Inte nog med att inledande A world in darkness är en skitbra låt. Det fortsätter så. Fallen (angel son) och Deathstorm, Bloodpath och Dark signs. Vartenda spår på albumet är värt att nämna, alla håller flaggan högt. Introriffet till Fallen (angel son) får Beethoven, Bach och Mozart att gnissla tänder av avundsjuka.
    Vad jag framförallt gillar med svenska dödsmetallarna Grave är att gruppen håller det enkelt. Det är inte överarbetat, det är melodiska riff som fastnar. Grave bevisar att bra metal inte behöver vara stressade fingrar som springer 60 meter över gitarrhalsen.
    Bandet firar i år 20 år. Jag hoppas att den här plattan blir deras stooora genombrott, om de känner att de inte fått det ännu. Numer ligger de på Regain, efter 15 år och sju album på Century Media, vilket kanske har varit en nystart.