Hur tänkte man här? Phuck U borde ju ha stannat på fylleidéstadiet, men eftersom den nu skulle med på skivan så hur kan man välja att lägga denna plojjiga hejjarklacks-/Mattisborgen-hiphop som öppningsspår? Efterföljande låtar är ju långt ifrån lika penibla. Alkohol-lobbiga Vita stolen börjar blytungt med cuts och Alla älskar en död man har en bra xylofonproduktion som de båda stockholmsrapparna Sober & Mickelito ligger riktigt bra på. Schyssta bananer är väl rolig på sitt sätt, men det är ändå efter de introducerande spåren som det sedan bär utför. Ismen är som en moderniserad version av Fattaru med små inslag av Organism 12:s småkrystade råhet. Men det hela blir tyvärr ganska slätstruket och desto mer snabbsmält. Visst, det trallar till lite där och det studsar friskt på ett annat ställe, men det fastnar aldrig.