Liknar 4 vid ett växthus av tropiska frukter som mango, granatäpple, papaya och svenska kålrötter. Folkpsykedelia med jazz och pop i en salig visuell röra vackert sammansatt av Gustav Ejstes. Alla som kan sin Jojje Wadenius, tidiga Pink Floyd eller Santana (från den tiden han var bra) eller Jimi Hendrix ler inombords av Dungens musik. Albumet väller över av långa vackra instrumentala utsvävningar, där alla får plats och är lyckliga i samförstånd. Ett daterat hippiealbum? Inte en chans i helvete. Snarare ett ultramodernt album bortom 2010.