Häromåret släppte Norma en EP och lät ett 20-tal konstnärer illustrera sina intryck av musiken. Det blev en utställning som man kan hitta på nätet. De flesta av verken är gjorda i mörka kulörer men en hel del färgstarka inslag står också att finna.
    När nu Normas fullängdsdebut är här ligger absolut det dunkla som botten men alltid med gnistrande drömska lager ovanpå. Ibland är det rockigt enligt krautskolan. Som när S.A.M. i mitten av låten kickar igång. Sedan låter det som att Norma går in för att spränga sig längre och längre ner i marken med oljud. Det blir en snygg kontrast mot andraspåret, den melankoliska och luftiga Waste. Sticket i nio minuter långa Evelyn, en annan favorit, andas Pink Floyd i sina mörkaste stunder och utmynnar i ett oväntat blåssmyckat outro. Någon gång dyker också Silverbullit upp i huvudet när jag lyssnar. Men det är inget som stör. Book of Norma är ett ovanligt väl sammansatt och laddat verk.