Det finns en mörk, mörk skog, och djupt inne i den mörka, mörka skogen ligger en gammal, gammal fabrik, och inuti den gamla, gamla fabriken finns en stor, stor sal – där väggfärgen flagnar och bristningarna gråter roströda tårar – och mitt på golvet i den stora, stora salen syns en djup, djup brunn, och på bottnen av denna djupa, djupa brunn sitter Thomas Ekelund i sin lilla, lilla maskinpark och konstruerar geologiska avgrundsdrones, hårresande brusväsen, krälande, insektoida gitarrslingor och hjärtskärande sorgsna melodier.
    Hade Lost in reflections spelats in med bara en gnutta mindre nerv av en bråkdelen mindre begåvad musiker, hade det här svindlande svartsynta projektet förvandlats till en teatralisk travesti. Så blev det dock lyckligtvis inte, utan istället välsignades musikvärlden med den felande länken mellan Deathprod, Ennio Morricone och Godspeed You! Black Emperor – med musik så ärlig och innerlig att den kommer att beröra även den mest inbitne fiende till drone slash dark ambient.
    Och det enda jag kan beklaga är att det här mästerliga albumet enbart ges ut i en limiterad vinylutgåva, för jag tror att många, många fler skulle må bra av att tillåta sig må såhär dåligt.
    Med Stig Dagermans ord: ”Och fråga vi kanske oss alla: Var är den vän som överallt jag söker? Finna vi honom kanske alla, själva blodiga och sönderslagna, liggande blodig och sönderslagen på den botten dit vår förtvivlan driver oss att falla?”.
    Ja, kanske.