Det är synd att texterna fastnar någonstans bakom Niklas Rasmussens nasala röst för orden komponerar varandra väldigt bra.
    Texterna är väldigt speciella. Okomplicerad tragikomisk vardagslyrik. Det är som små kloka ord eller uppmaningar. Även musiken är enkel. Tam Tapir säger själva att de spelar på toppen av sin förmåga och att de inte är några musikaliska underbarn. För mig är Tam Tapirs recept en deciliter Bob Hund blandat med två matskeder Vapnet. Men energilöst.
    Min personliga favorit på skivan är Glöm ditt huvud som handlar om någon som precis vågat sätta ord på sina känslor. Och på Var det så här det var tänkt? kommer en kvinnoröst in, vilken bara låter som en kvinnlig variant av Niklas Rasmussens stämma.
    Det är lite som att köpa en fulsnygg tröja. Jag tycker egentligen inte om det, men jag köper det ändå.