Gamle Moneybrothervapendragaren Existensminimum, a.k.a. Magnus Henriksson, beskriver själv sitt andra soloalbum som fokuserat och sansat. Fokuserat kan jag gå med på, däremot inte på att det skulle vara sansat. OK boys är strävande electropop med brutna rytmer och kliande obehagskänsla mest hela tiden, som en tung, våt filt som man inte kan kasta av sig. Det finns en rastlöshet i Existensminimums musik som är både himmel och helvete, och som smittar av sig på ett alldeles för effektivt vis.
    Bäst på albumet är det surfaktiga instrumentalspåret med det ytterst fantasirika namnet Instrumental track. Där är det som om alla bitar faller på plats, och rastlösheten blir till ett driv framåt, istället för ett planlöst irrande i sidled. Även det lyckade samarbetet mellan Existensminimum och producenten Tobias Fröberg hör till höjdpunkterna, det tycks ha varit ett givande och ett tagande de bägge emellan.