Balansgången mellan krystat och lekfullt är svår. För Peter, Bjorn And John har vägen till den brytpunkten gått från strålande lo-fi-artad, 60-talsinspirerad pop via en internationell brottarhit med Young folks. När de nu ska försöka följa upp succén tar de i från tårna och resultatet är... arty.
    Dels finns de trygga, traditionella poplåtarna som Just the past och Stay this way, dels de lekfulla elementen som Lay it down och Nothing to worry about. Sedan finns också de låtar som får mig att fundera över hur Peter, Bjorn And John egentligen tänkte när de spelade in skivan; elgitarrskaoset Loosing my mind och It don’t move me med domedagspiano och discorytmer. Det känns som att de vill lite för mycket. Ibland måste man välja, och koncentrera sig på en sak i taget för att kunna göra det riktigt bra. Annars hamnar man precis där Peter, Björn och John har hamnat med den här skivan, i limbo. Living thing är varken det ena eller det andra, utan hopplöst fast mellan olika inriktningar. Synd.