En ensam man vandrar omkring som en svart liten punkt i ett ödsligt, kallt betonglandskap – en metafor som beskriver skivans tema och även utgör skivomslagets bild. Värmländska Claes Cleeve med band, bland annat bestående av hans bror Pär Nordwall från Perry & The Travellers, lämnar här sitt första avtryck i musikvärlden med den självbetitlade debutskivan.
    Och det är svårt att inte tänka på Nicolai Dungers röst när Cleeves mjuka ljudvågor strömmar in i medvetandet. Hos honom har han onekligen en tvillingsjäl. Vemodiga singer/songwriters dyker ständigt upp i varje hörn, men Claes Cleeve är värd att tillhöra det skimrande ytskiktet i havet av ensamma män med gitarr. Trots att skivan bygger på sorgliga melodier har den samtidigt en dynamik, ett känsloblottande som får musiken att lyfta istället för att tyngas ned. Godheten lyser i mörkret och är som sammet för utarmade hjärtan.