The Amazing är ytterligare en svensk supergrupp med välrenommerade medlemmar. Det är sånt här som får den svenska musikscenen att kännas så inavlad och emellanåt unken, alla har spelat med alla och det nya blod som tillförs blir snabbt nedsmittat. Med jämna mellanrum byter de konstellationer med en hela havet stormar-liknande precision och till synes otippade människor bildar band. Låt er inte luras. I musiksverige är ingenting otippat.
    Den musik The Amazing gör andas psykedeliskt 70-tal och är svävande och luftig, den ger en improviserad känsla tämligen ofta. Det är inte dåligt gjort. Drömska låtar, bra rent tekniskt och harmoniskt så det förslår, men det lyfter inte. Det ger inte en hisnande känsla i magen och en flygtur genom ett vackert och färgglatt ljudlandskap, istället skapar det en liten klump av obehag bosatt i bröstkorgen och målar världen i fyra nyanser av grått.
    Undantaget utgörs av låten Dead. Det finns lite konturer på låten, även om de är rätt vaga, och lite av tyngden från resten av skivan försvinner. The Amazing kryper närmare och håller sig inte så distanserade som i resten av låtmaterialet.