Jag har aldrig fattat hur de gör, men det finns ett fåtal artister som behärskar konsten att koncentrerat klippa och klistra ihop intrikata, elektroniska beats på ett sådant vis att de låter som om de improviserats fram på klassiskt jazz-manér. Musiken flyter liksom fullt naturligt, samtidigt som den ändå är så oregelbunden, hysteriskt detaljerad och artificiell. Squarepusher är ju såklart den obestridde mästaren här. Den tyska duon Flanger är inte mycket sämre. I Sverige har vi den eminente Forss. Och nu kan visst danskarna stoltsera med sin egen representant i denna alltför snäva genre: trion Badun.
    Och Baduns EP Tandoori tentacle står sig riktigt bra i sällskapet. Styvnackad elbas, smattrande tablas och lekfulla rhodes¬slingor klipps isär och klistras ihop på ett sensationellt smidigt vis, och rytmerna flyter serpentinlikt fram som en minutiöst uppställd, regnbågsfärgad uppsättning dominobrickor som i perfekt otakt välter och slår i marken. Det är jäkligt snyggt och svängigt, helt enkelt. Och varmt. Och levande. Baduns EP är måhända inte särskilt lång, men det hinner ändå hända tillräckligt mycket under de drygt 20 minuterna för att räcka till många, många timmars njutningsfullt lyssnande. Tandoori tentacle är därför en obligatorisk upplevelse för alla dem som fortfarande orkar sätta likamedtecken mellan jazz och progressvitet.