Hysterikor var en gång i tiden kvinnor med psykiska svagheter. En typisk svaghet var till exempel ilskna utbrott. Och när ett gäng kvinnor väljer att döpa sitt band efter nåt sånt, är det så klart metal de spelar. Och gissningsvis har de dessutom humor.
    Hysetricas debut Metalwar är en hyfsad heavy metal-leverans, mixad av ingen mindre än Peter Tägtgren. Det är ett album jag gillar lika mycket som jag ogillar det, som pendlar mellan en tvåa och trea i betyg.
    Deras hårdrock, som är av klassiskt 80-talssnitt, är enormt riffdriven. Imagen går ut på att vara ett kvinnligt Manowar, med – nu gissar jag igen – nån sorts självironi. Och visst tror jag att gitarristen Bitchie kallar sig Bitchie med självdistans men jag har svårt att se självdistansen i meta-texter om förstärkare och gitarrer.
    Pinsamma texter, låtar som är så där men ändå fyllda av stabila riff. Så kan man sammanfatta Hysterica. Bästa riff: under versen i Metalwar.