Theoretical Girl gör sockersöt men samtidigt småkaxig electrofolkpop. Hon påminner lite om Lily Allen. På vemodiga Never good enough som handlar om att inte duga kommer stråkar in och ger en omväxlande ljudbild. Jag gillar även Rivals med de upprepande textraderna ”Do we have to be rivals”. Annars har låtarna namn som The boy I left behind, I should have loved you more och Seeing you again. Kärlek, kärlek, kärlek – men ändå inte uttjatade textrader.

                Det är en händelserik skiva med många snygga låtar, catchiga körer och glädjefulla handklapp. Passar som sensommarkvällsmusik.