Danska Baduns EP Tandoori tentacle, som släpptes i våras, var en jäkligt snygg och svängig förening av intrikata, elektroniska beats och rasslande jazzrytmer, och mina förväntningar på fullängdaren var sålunda skapligt höga. Dessvärre införlivas dessa inte riktigt. Last night sleep är förvisso en precis lika snyggt producerad platta, ståbasen är minst lika styvnackad, Rhodesen lika lekfulla, och tablasen smattrar lika energiskt, men det är liksom som om Badun tagit sin strålande, 20 minuter långa EP och dragit och slitit och sträckt ut den över 40 minuter istället. Resultatet blir ett tunnare album, som lider av en smärre brist på tempo och intensitet. Därmed inte sagt att Badun inte hårdsmiskar de flesta datornördar med jazzdrömmar på deras svettfuktiga, fumliga fingrar. Last night sleep är en innerlig, originell och spännande uppvisning i hur framåtsträvande jazzen är än idag. Den är bara lite, lite mindre spännande än vad jag hoppats på att den skulle vara, om man säger så.