Handen på hjärtat. Första gången jag hörde Takida trodde jag att jag lyssnade på Nickelback. Det säger jag inte för att Takida skulle vara en copycat, utan mest för att sångaren Robert Pettersson låter mer amerikanskt självsäker än svenskt blygsam. Men visst, rent musikaliskt ligget Nickelback närmast till hands vid en jämförelse.

    The darker instinct är Takidas tredje album. Det är uppföljaren till monsterhitten Curly Sue, och det hade varit roligt om bandet kunde få både en eller två lika stora hittar. Men jag har inte lyckats hitta de spåren. Kanske The things we owe kan klara skivan, men jag tycker den ligger för nära Curly Sue. Min personliga favorit är Get me started, skivbolaget föredrar As you die. Överlag tycker jag att The darker instinct som helhet stannar vid att vara ett hyggligt album, men jag är övertygad om att albumet ger bandet mer luft under vingarna.