Jag ska ärligt talat säga att det tar emot lite när jag ska bege mig ut på stan för att ta mig ner till The Tivoli. Regnet bara öser ner och sommaren verkar ha gett upp innan den ens kom igång på riktigt. Halvvägs ner på stan så ger dessutom paraplyet upp, och i min frustration så omformar jag det till en plattare form mot närmsta husvägg. Kvällen kunde ju ha börjat klart bättre om man säger så.

Men väl inne på Tivoli så visar det sig att det var värt mödan. Nygamla bluesklubben Club Chicago håller numera till i backstagebaren som till ytan är ganska liten. Det gör att alla i publiken kommer nära scenen och att man skapar en väldigt intim stämning. Rachelle äntrar självsäkert scenen och går ut stenhårt från första sekund med sin egensinniga mix av bluesrock och folk. Med sig på scenen har hon på scenen har hon skickliga musikanterna Graham Roby på trummor och Hamish Tesco på bas, dessutom hoppar Shooting Johns Helena Arlock in på cello och körsång på några låtar. Det svänger grymt och Rachelle får snabbt publiken med på noterna. Och förutom att hon både är en duktig sångerska och låtskrivare så är hon en djävulskt bra slidegitarrist. Det är hennes sätt att hantera slidegitarren som slutligen får mig att smälta helt.

Det blir en ganska lång spelning uppdelad på två set, men här finns nästan inga svackor alls. Vackrast för kvällen blir det i covern på Amy Correias Blind River Boy, som är en hyllning till framlidne Jeff Buckley. Hon gör sången till sin egen och framför den med stor inlevelse. Det här är musik som växer ytterligare ett snäpp när den framförs live, och får du tillfälle så tycker jag absolut du ska förära Rachelle med ett besök på en av hennes konserter.