Skivor med avsändaren Peter LeMarc brukar hålla ruskigt hög kvalitet, och Kärlek i tystnadens tid utgör inget undantag. Det är en avslappnad och tillfreds LeMarc vi möter. Arrangemangen är ganska avskalade och enligt egen utsago är det här första gången han låtit producenten producera utan att själv lagt sig i alla beslut.
    Första singeln Så gott att må gott igen är klassisk Peter LeMarc-pop, som sätter sig redan efter första lyssningen. Det vilar något opretentiöst över hela skivan och ibland går tankarna till den enkla popens mästare Per Gessle och Pontus Holmgren. Men gud så hemskt tänker ni säkert då, men sanningen är faktiskt att den här avslappnade stilen klär Peter utmärkt. Han som aldrig haft nåt behov av att synas, men som alltid hållit minst lika hög klass som Lundell och Plura. På plattan finns inte ett enda dåligt spår, men allra bäst blir det i Så gott att må gott igen, I mitt andra liv och Minus fyra.
    Den gladaste nyheten är väl dock att den gode LeMarc bestämt sig för att ge sig ut på vägarna igen, det ska bli spännande att se vad han kan göra av det här materialet på en livescen. Det är skönsjunget, välspelat och catchy. Helt enkelt en klassisk Peter LeMarc-skiva.