När den brittiska rockshamanen Ian Astbury fick nog av all drama som omringat nybildandet av The Doors och hoppade av som ersättare för Jim Morrison för att istället återförena The Cult, var sångarens recept för framgång en stilistisk tillbakagång. De tio spåren på bandets åttonde studioplatta består nämligen av mörk och okomplicerad (indie)rock som var bandets signum under andra hälften av 80-talet. Och efter ett virrvarr av bandmedlemmar (sedan 1981 har ingen banduppsättning varat längre än två år) är det fortfarande de två konstanta bandkamraterna Ian Astbury och gitarristen Billy Duffy som definierar bandet och dess sound. Låtmaterialet håller förvisso inte lika hög klass nu som för två decennier sedan, men bandets första skiva sedan 2001 är en solid rockplatta. Bäst är semirockiga Tiger in the Sun. Sämst är att skivan emellanåt tenderar att tappa fart och rör sig framåt som en gamling.