En av höstens mest spännande debutplattor kommer givetvis från Montreal och såg sina första repor i samma studio som Wolf Parade och The Unicorns. Dottern till USA:s första kvinnliga alligatorbrottare, Elizabeth Powell, tröttnade på ensamheten i singer/songwriter¬skapet och handplockade en förträfflig trummis och basist. Vid ett första öra skulle man gissa på gamla studiomusiker från The Cardigans och Dinosaur Jr, eller kanske rockaren som antagligen skulle få sparken från The Concretes.
    Det är stökigt och tungt utan att gå genom golvet. Det skramlar utan att gå sönder. Det är vemodigt, men aldrig riktigt deprimerande. Singeln Young Bride plockar delar ur trumspelet från Doves eviga popmästerverk Pounding och blir en slags smidig fusion mellan pop och rock som väldigt sällan når min trånga skivhylla. Det hela är en len, fantastiskt rytmisk knytnäve signerad en sångerska som tydligt har ärvt det bästa från sin mamma och lika gärna skulle kunna vara frontkvinna i The Concretes, stand-in för PJ Harvey eller en mjukare variant av Kim Gordon. Viktklass är relativt oväsentligt när mångsidigheten lyser som neon redan under debutakten. Bara i Montreal, mina vänner, bara i Montreal.